19
det är naturlig väntetid
lite längtan
mellan varven av lakan
blöta av närhet
torka med timmar
på takterassens rymd
som insvept i diset
står jag tyst och varm
och du
jag tror jag ser
rakt in i solen
om du var vaken
vore det inte samma sak
det är det här de kallar mitten
det är alla de urätna cigarettpaketen
de liksom lortiga husen
det är busshållplatserna
och en förvirrad katt på en avsats
det är kvinnan som låter som ett barn
det är de sönderarbetade händerna
det är köp köp köp köp köp
det är bordeller och kiosker
och lögner och köer
och det är vackert fast jag tvekar att säga det
det är här allting händer
det är här inget ändras
det är landet där man knappt slutat döda sina döttrar
Fredag
Inflyttad och klar. Registrerade oss pa polisstationen idag. Stormtrivs i lagenheten. Har en hard, bekvam sang. Saknar inte att bo pa campus ett dugg. Vart omrade ar genuint kinesiskt och ganska mysigt (pa sitt kinesiska vis). Insag igar att jag verkligen borjar vanja mig vid det har landet. Jag har inte varit irriterad pa Kina och allt som finns har pa ett bra tag nu, sa dar som man trots allt ar da och da, men allt mer sallan. Jag bara tar det lugnt och uppskattar saker. Jag trivs. Jag pratar battre och battre kinesiska. Fikade med Jessica (den andra Jessica, Qingdao-Jessica som inte kan svenska men som vill lara sig) igar och insag plotsligt att oj, har sitter jag och for en konversation pa kinesiska. Och det funkar alldeles utmarkt. Det ar min favoritkansla just nu.
Ar forkyld (igen). Ska gora sa lite som mojligt i helgen. Mojligen dricka lite vin med Vicky och kolla pa film (om vi lyckas fa igang dvd-spelaren). Sitter pa ett internetcafe och lyssnar pa Jag ar en vampyr for forsta gangen pa flera manader. Jag antar att jag inte behover papeka att det ar en forbannat bra lat. Fryser litegrann, ska snart ga hem.
Var pa en grym spelning i onsdags pa Redstar. Moses Hazy ar bandet hela dan, fem skvatt galna finnar som spelar nagon slags grymt svangig rock med en massa saxofon. Kolla upp dem. Jag fnissade at hur otroligt finska de sag ut, och hur mycket basisten paminde om Rattviks-Mika, sa nar som pa kajalen.
Annars ar lyckan ett litet paket Wasaknacke, inkopt pa Carrefour. KNACKEBROOOOD! Om jag bara fick ata en enda sak for resten av mitt liv sa skulle jag latt valja hart brod med smor och ost. Jag vet att mor min haller med mig.
Det snoade lite igar. Pyttelite. Var larare slapade ut oss pa balkongen for att titta pa snon. Jag kande mig som ett lagstadiebarn, alldeles lycklig over att se nagra fa flingor singla ner. Det kandes som att komma hem.
05
med halsduk och glasögon
och risigt hår och kaffe
och skrivandes stora ord på en servett
som hade man inte bättre
en dag dör jag som Stagnelius
fast äldre och lycklig
och uppmärksammad
av någon mer än en hyresvärd
44
och charmats av höjden
förvirrats av ljuden
liksom glömt vart jag siktar
jag är bara ännu en främling
som tror att jag begriper
fast jag dövats av dånet
försvagats av flimret
men jag gav tio sedelkronor (tolv
med finanskrisens växlingskurs)
till en tiggande kvinna med ett barn på armen
hon sa tack, tack snälla du
vad svarar man på det?
38
jag vet inte heller
men jag vet att låtsas
du är en liten eldsvåda
man vet inte om man ska kväva dig
eller passa på att värma händerna
innan allt liksom blir för mycket
72
i mycket stora städer
och visst man skulle kunna kasta
sin oomhållna kropp helt handlöst
i Huangpufloden och vägra flyta
men just ikväll känns det liksom vettigare
att bara rubba sin nattsömn
med en kopp för sent kaffe
och en mentholcigarett (eller två)
för man ser bara Shanghais ljus om man lever
Bond goes putonghua
For ovrigt vill jag att nagon lard person talar om for mig vad "quantum of solace" faktiskt betyder. Jag fragade Nicola, hon sa att hon visste men inte kunde forklara. Sjalv har jag inte den blekaste aning. Men det later som en bra filmtitel.
(Sanna, jag tycker om dig ocksa.)
I natt dromde jag att jag akte tag med en van. Denna van hade bett en manniska jag vill traffa mer att folja med, for att gora mig glad. Och jag blev glad. Tills denna manniska jag ville traffa borjade prata som han inte alls pratar: kaxigt, otrevligt, grabbigt. Min bild av en intelligent, bildad, sansad manniska med ett fint leende foll med ett smartsamt dan.
Lyckligtvis var det bara en drom.
Jag at laskig hotpot igar. [Veganer, vegetarianer och andra som upprors av hur folk behandlar rakor kan sluta lasa har.] Vi bestallde gronsaker, lammkott, musslor och rakor. Rakorna stalldes fram i en liten korg, med en annan lite mindre korg ovanpa. Konstigt, tankte jag. Sen borjade korgen rora pa sig. Rakorna levde. En liten stund tyckte jag att det var forjavligt. Sen slangde Zheng Bing ned dem en efter en i hotpoten, och jag antar att de dog med nastan omedelbar verkan. Man kan hoppas. Jag at dem, hur som helst. Nu funderar jag pa om jag ar en hemsk manniska som anda inte tyckte att det var sa farligt. Det var ju bara rakor? Rakor kanske inte kanner smarta? Standigt denna dubbelmoral.
SPR har gott kaffe.
Jag skjuter upp flytten till mandag. Imorgon bar det av soderut.
Ju mer jag lyssnar pa Folque-skivan, desto battre blir den. Norsk 70-talsfolkmusik ftw! (Inkassera hundra Rattviksestetnordpoang. *pling!*)
Wohnung
Ahh, Qingdaovinter. Eller, nej, inte riktig vinter, kanske. Men pa vag mot vinter. Javlar vad det blaser. Rakt igenom vad man an forsoker kla sig i for att halla vinden ute. Det ar bara att ge upp, och stalsatta sig. Varmen ar atminstone paslagen inomhus nu.
Efter en vanda pa RT-mart har nu var lagenhet utrustats med tacken, kuddar, sangklader samt lite koksprylar. Och jag alskar lagenheten av hela mitt hjarta. Den har rodbruna golv, mysiga soffor, och bast av allt ar lamporna. Det ar nog den forsta kinesiska lagenhet jag besokt som inte har lampor med blatt sken som far en att vilja hoppa fran fonstret. Det ar mysiga, trevliga lampor med gult sken. I vardagsrummet har vi till och med en extra lampa, en rod. Haha. Jag undrar vad som pagatt i vart vardagsrum tidigare.
Pa torsdag kvall tar jag och Soren nattbussen till Shanghai. Jag som lovat mig sjalv att aldrig mer aka nattbuss. Men vad gor man inte nar tagbiljetterna ar slut. Och vi ska atminstone inte aka via tibetanska berg. Och vi ska inte ha magsjuka.
Aningen marklig kvall igar. Allas var favoritukrainare Alex (ja ja, okej, jag kanner bara en ukrainare) bad oss hjalpa honom genom att prata om skoldemokrati i vara hemlander. Forst senare insag jag att detta via skype och webcam skulle visas for hans klasskompisar hemma i Ukraina. Men visst. Jag latsades snallt att jag pluggade pa Uppsala universitet, sedan jag last pa lite om studentkaren och nationerna. Soren pratade lite forvirrat, och med visst stod av Laura, om studentparlamenten i Berlin, medan Benny forst sa att han inte visste nagot alls, men sedan holl en lysande liten utlaggning om studenternas situation i Italien. Och Alex verkade nojd och glad. Stackars pojk, han var sa galet nervos. Tur att han har stabila kompisar.
Sana trotta, trotta dagar. Och inte kommer det att bli battre efter en weekend i Shanghai. Men roligt ska det bli. Ser fram emot att traffa Jessica, och ge stan en andra chans. Vilar gor jag nasta vecka.
-text-
"Jag skulle också vilja åka ut och resa." Hennes ögonfärg är märkligt koncentrerad, den har smått övertydliga kanter. "Men vi kan nästan inte åka någonstans utan visum."
Ah. Just ja.
"Och visum är dyra, och svåra att ordna. Så det går nog kanske inte."
Hon är en så vidöppen människa, så fast i ett tillslutet land.
"Vad dåligt," säger jag (för mitt språk håller mig ännu ganska hårt tillbaka). Hon rycker på axlarna, och i egenskap av kines skrattar hon så som de oftast skrattar åt det som är jobbigt och svårt.
"Haha, ja, visst är det dåligt."
Om jag ändå kunde hjälpa henne ut.
* * * * *
Vi stiger ut på gatan, upplysta av skenet från ett glittertyngt skyltfönster. Det är torsdag, det har mörknat, människor bråkar sin väg fram på Taidongs nattmarknad. Hon håller mig lite för hårt i handen, men jag tycker om det. Hennes händer är mycket smalare än mina. Det är någonting med ljuset ikväll.
"Vilka vackra ögon du har. Blåa, samma färg som en sjö."
Snälla du, säg inte så där. Snälla du, det är bara ljuset här ikväll. Snälla du, det är bara skyltfönsterglittret som sprider sig. Snälla du, du har också vackra ögon. Snälla du, du distraherar mig. Snälla du, du ger mig märkliga impulser.
Vi går hand i hand på Taidongs nattmarknad, mina ögon har samma färg som en sjö och hennes leende är det raraste i hela Kina. Folk säljer halsdukar och hundvalpar och handväskor och helst av allt skulle jag vilja dra henne intill mig.
Jag avskyr att man alltid maste skriva rubriker overallt
jag är inknuten i molnen
efter ännu en kväll
av möjligheter som jag sparkat undan
jag satt i en halvtimme
på en iskall trappsten utanför ett apotek
med gallren nedfällda för natten
och allting var möjligt
men jag gjorde inget
alls
* * *
Orkade inte riktigt LPG igar, akte hem halv tolv. Idag ar det kaffe, Donovan och en kinesisk fjortistidning med rorig layout. Har atit lunch med Xiaoyan och har inga planer for resten av dagen. Imorgon hamtar jag och Vicky nyckeln till lagenheten, men vi vet inte riktigt hur vi ska krangla oss ut ur studenthuset i fortid. Forbannade kinesbyrakrati. Men vi har en lagenhet. En egen lagenhet.
Sprakforbistring
Min klasskompis hade igar pa sig en troja med orden HEAVY MFTAL pa. Jag ska starta ett mftal-band nar jag blir stor.
Nicola slar sig sjalv hart i huvudet sedan hon sagt "by my own" istallet for "on my own" eller "by myself". Det maste vara hart att alltid umgas med manniskor som pratar samre engelska an vad hon sjalv gor. Jag tror att man liksom dras ned.
Jag borjar tappa bort mina prepositioner, och alla de dar andra mycket sma, men ack sa viktiga orden (som kanske ar prepositioner de ocksa, jag minns inte riktigt). Det kanns som att jag gor fel hela tiden. Nar ska det egentligen vara pa, av, for, over, till, med? Uppmarksamma vanner och mammor far garna ratta mig om jag faktiskt skriver fel. (Ar av, med och for prepositioner, forresten?)
Pa dn.se kan man lasa foljande:
- Jag ångrar att jag sade vissa saker. Som "Dead or alive" och "Bring 'em on". Min fru påminde mig om att, som USA:s president, måste man vara försiktig med vad man säger, säger Bush till CNN.
Det tog en bra stund innan jag forstod vad Li Dai Guang sa pa klassmiddagen, nar han sa att matratten framfor oss var egglorr. Sen kom jag pa att koreaner inte riktigt kan skilja pa l och r. Eggroll! Lool.
Vad all text liksom kanns urvattnad utan de tre sista bokstaverna i alfabetet. Inte bara pa grund av ord som horforstaelse. Det ar ju nagot som saknas, som att det ekar lite bland bokstaverna. Markligt vilken skillnad nagra sma krumelurer kan gora.
Angaende varldsekonomin (och Jiangxi lu 160)
Denna lilla tant visade oss fyra lagenheter. Bade jag och Vicky blev spontankara i den tredje. Ny och fin, fonster i alla rum (vilket alls inte ar standard), fullt moblerad, bra lage. 2200 i hyra. Lite dyr for att vara Kina, alltsa, folk sager at oss att vi kunde fa nat battre om vi letar lite till. Forvisso, tanker jag. Men har hittar vi varsta bra lagenheten som vi bada fastnar for. Och 2200 kronor for en trea ar inte precis dyrt. Egentligen, liksom. Vi tar den. Sa det sa. For jag vill ut fran studenthuset. Man ar komplett omyndigforklarad har. Dorrvakt pa natterna, overvakningskameror i korridorerna. Nan vet alltid om jag ar har eller ej, nan har alltid ratt att lagga sig i. Jag vet att personlig intergritet inte riktigt ar del av den kinesiska kulturen, men jag tycker inte om att kanna mig overvakad pa stallet dar jag bor.
I mandags efter att vi tagit med oss Ying och tagit en andra titt pa lagenheten var jag happy happy. Sen kollade jag vaxelkursen och sa var jag inte sa happy happy langre. Jag har hela tiden levt och spenderat som om kronan och yuanen ligger ungefar lika, vilket de inte gor langre. Jag har inte alls sa mycket pengar som jag tror. Inte sa att jag inte overlever, men jag maste borja spara. Det kanns markligt att for forsta gangen i sitt liv markbart vara paverkad av varldsekonomin. Jag har aldrig nansin brytt mig om sant har forut. Forra sommaren var nog forsta gangen i mitt liv jag hade femsiffrigt pa bankkontot. Men nu ar det tydligen dags att vakna till. Dags att halla lite koll. Dags att tanka efter. Usch. Beijing-resan har jag stallt in, kanske maste jag stalla in Shanghai-resan ocksa. Bleee.
Men anda: jag ska flytta! Till varsta fina lagenheten! Jag kommer att ha ett kok, en egen tvattmaskin, en tv med kinesiska kanaler (och inte koreanska). Jag kommer inte behova vacka dorrvakten om jag kommer hem klockan tre en lordagnatt. Jag kan ta med folk hem hur som helst och nar som helst, de behover inte registrera sig for att fa komma in. Jag kommer att ha fonster at andra hall an norr, och darmed lite solljus. Igar slogs varmen pa har pa skolan, innan dess var det 14 grader pa morgnarna i nagra dagar. Inomhus, ja, i mitt rum. Halla kineseserna, hela landet ar inte Yunnan! Vad jag ar dryg idag.
I ovrigt leker jag med trevliga kineser och har det bra. Traffar Ying lite da och da, ska traffa Liu Bing idag, at Sichuan-mat med Zhao Yan och hennes kompis Tiantian igar. Pratade om en massa viktiga saker, bland annat om huruvida Lindsay Lohan ar lesbisk eller ej. Tiantian skakade pa huvudet och sa att homosexualitet ar en sjukdom. Sa nar som pa detta var hon sympatisk. Det ar trots allt bara tio ar sen man slutade klassa homosexualitet som ett brott under kategorin "huliganism" i det har landet (pa riktigt, huliganism). Det tycks dock i det stora hela ga at ratt hall, folk blir sakteligen mer oppensinnade. Men det kommer givetvis att ta sin tid.
Pa fredag har Martin, Ela och Julia 74-arskalas. Jag ser fram emot ett redigt lagenhetsparty.
Veckans latar ar N.S.U. med Cream, Subterranean Homesick Blues med farbror Dylan, samt Tiger Mountain Peasant Song med Fleet Foxes.
Lördag 8/11
har kommit rutorna att imma igen
det är så ljust här, morgonljust här
så klarblå Qingdaohimmel utanför
klockan är nio
jag är vaken, faktiskt vaken
jag vänslas med mitt vita täcke
andas sjuttongradig luft
och två centimeter ovanför huset mittemot
glider ett snövitt flygplan mot Korea
_ _ _ _ _
känns som om tiden stannat av
i en evig eftermiddag
havet är blåare och vidare än himlen
solen sjunker inte alls
den bara väntar
på att novemberbruna klipporna
ska tömmas helt på människor
så att bara krabborna
hör hur vinden
byter riktning
Partaja med koreanerna
En san kvall. En san dar galen kvall som man garna har fler av.
Klockan sex kom jag, Vicky och Nicola till Hong Kong garden, vantade en stund i den forbannat kalla blasten. Pei Na Li kom och hamtade upp oss och tog med oss till en koreansk restaurang. Dar vantade Zheng En Zhi: var kara banzhang (typ klassledare, jag vet inte riktigt varfor vi har en san, men det har vi, fast hon ar nastan aldrig i skolan). Hon hade bestallt och donat fram varsta middan, inklusive ol och koreansk sprit. Efter en stund droppade ytterligare cirka 10 av vara klasskompisar in, och vi kakade supergod koreansk barbeque som bestar av kott och olika sorters kimchee som man rullar in i salladsblad. Och sa blackfisk-omelett, och soppa, och en massa annat. Spegelbruden (som jag nu vet heter Zheng Cheng Juan) fyllde glatt pa sprit at alla (utom Li Dai Guang, for han ar bara 16, och alla betrakar honom som en mycket liten lillebror), och det skalades kors och tvars over bordet.
Nar maten slutligen var uppaten drog vi vidare till en annan koreansk restaurang, dar det bestalldes in mer ol. Jag pratade ratt mycket med Pei Na Li, hon ar en skon manniska. I det stora hela var det valdigt roligt att prata med klasskompisarna utanfor skolan. De ar ratt roliga, aven om en hel del koreanska ideer och traditioner ar svara att forsta sig pa, de ar pa ett vis sa fruktansvart strikta. Jag vet dock fortfarande inte namnet pa alla i klassen, det ar inte sa latt nar alla har trestaviga namn som later typ likadana, och nar halften av dem heter Piao i familjenamn. Hur som helst tror jag att vi efter denna kvall kommer att ga ut mer tillsammans. Hoppas det. Nicola foljde for ovrigt med ganget och sjong karaoke senare pa kvallen, hon sa att de var fullkomligt skogstokiga. Later lovande.
Sjalv hangde jag pa Vicky till Le Bang, dar Laura och Shane stod och hangde pa ett mycket tomt dansgolv. Ingen kande for att stanna kvar dar, sa vi drog till Soho. Dar var det inte heller sarskilt roligt, folk ville tillbaka till Le Bang. Jag tyckte att det var en dum ide, och detta i kombination med att min forkylda rost alltmer borjade forsvinna (/lata som Tom Waits) gjorde att jag tyckte att det var bast att aka hem. Var alltsa hemma och i sang fore tolv. Fantastiskt. Precis innan jag somnade ringde Wu Xianghui. Han var pa Feeling och tyckte att jag skulle komma dit och dansa. Jag sa att det kunde han glomma, varpa han garvade och sa att "men da graaaater jaaag!". Jag blir sa forvirrad av att prata med en ironisk kines. Men han ar trevlig. Och nasta gang drar jag ut och dansar med honom och hans kompisar.
Men idag nar jag vaknade hade jag nastan ingen rost alls. Att saga att rosten av beslojad vore kanske tjusigt, men den ar snarare inlindad i tre lager lakansvav, ihopknuten med ett snore. Jag ser det som ett tecken pa att jag haft roligt.
minne från april
det var för kallt för att klä av sig och för varmt för kläder och jag
lyssnade på Frisells storpolska
för kontrastens och längtans skull
jag hade precis drömt mitt livs värsta dröm
väckts ur den några bleka mil från målet
med skenorna och huvudet i otaktotaktotakt
sen på Folket stora torg i Shanghai
tycktes alla höga hus liksom se ned på mig och skratta
med glasfasaderna och storpolskan
i otaktotaktotakt
fast det lugnade att höra något tvåstämt
som lite hemmajord att stå på
när vi slog cirklar runt varann som orosfåglar
och inuti mitt huvud
såg jag hans rovdjursmjukhet
glädja någon annan
Reklam
Ikvall ska jag eventuellt trotsa det sunda fornuftet och dra till Q-bar. Eventuellt. Som Martin sa, "50-50. So... 80-20." Men forst ska jag ta ut The Quiz pa gitarr. Och dricka riktigt starkt kaffe. Det kan jag behova.
Chello Saferide
Och jag ar kar kar kar i Annika Norlin. Har agnat de senaste dagarna at frossande i bade Hello Saferide och Sakert! Och sa youtubar jag lite har pa kvallskvisten, och vad hittar jag om inte nya (kanske inte sa nya, jag vet inte, jag hanger ju inte med helt har pa andra sidan jorden) Hello Saferide-singeln, och den heter Anna. Annika, vill du gifta dig med mig?
Shanghai om nagra veckor. Beijing om ytterligare nagra. Harbin i januari. Orka vara stilla.
Dubbelkofta
Idag tar jag mig sjalv ett steg langre och gar kladd i TVA KOFTOR! Mest for att jag ar forkyld, och det ar 17 grader varmt i mitt rum. Varmen slas pa om tva veckor. Men anda. Dubbelkofta! Det ni.
Spellista, sen eftermiddag, 1/11 2008:
This is the life - Amy MacDonald
Alla visa man - Ebba Gron
I say no - Anna Ternheim
All my senses - Mando Diao
USSR - Slagsmalsklubben
Kontroll pa kontinentet - Kaizers Orchestra
Summerbreeze - Johnossi
...ingen neratsang - Thastrom
Viva forever - Spice Girls
Nine while nine - Sisters of Mercy
Pussycat - Timo Raisanen
Hjortjagaren - Tant Strul
Moderna man - Imperiet
Long before rock n' roll - Mando Diao
Antar att ratt person vet att kanna sig traffad. Ibland ar man lite cheezy.
Och igar kvall pallade jag (nastan) Yat Khas Yenisei Punk. Brot bara ihop litegrann. Det ar ett steg i ratt riktning.
Pratade med mamma och pappa idag. Sadant som gor mig glad. 20 cm sno i Mockfjard nu. Sadant som far mig att langta hem, aven om det ar lite tidigt med forsta snon i slutet av oktober.
Om en timme ska jag ata middag med min favvobrittiska Nicola. Hon ar den andra manniska jag traffat (Ashi var den forsta) som hallit med mig om att Tom Waits ar bra. I vanliga fall sager folk "Eh... vem ar det?", eller sa skakar de bara pa huvudet. Men Nicola hoppade till av fortjusning nar jag namnde Mannen Med Rosten, och borjade glatt prata om The Black Rider och Mule variations. Bra kvinna, det dar.
For ovrigt undrar jag (efter mer tittande pa BBC World) om Yoda ar med i staben bakom Barack Obama. Hur forklarar man annars att hans slogan tycks vara CHANGE WE NEED?
Forkylning
Forkylningslordag. Kande mig lite risig igar nar jag vaknade, och under eftermiddagen kom febern krypandes pa mig valdigt tydligt. Framat fem fros jag som en idiot, krop ner under tacket och stannade dar tills idag. Skippade darmed Minhtys fodelsedagsmiddag och troligen en rolig kvall. Men herregud, jag hade troligen dott om jag gatt ut. Soren var rar och kopte mat at mig. Och jag hade det ganska trevligt i min ensamhet, jag drack valdiga mangder te, at choklad och mandariner, sms:ade med folk och kollade pa BBC World. Schysst kanal, nu har jag rakoll pa varldslaget. Kan till exempel meddela att japanska styrrantan sankts for forsta gangen pa sju ar (fran 0,5% till 0,3%). Viktigt, sant dar. Upptackte dock till min stora frustration att brittisk accent ar mycket svarare att forsta an amerikansk. Amerikansk engelska ar aldrig nagra problem, det ar man sa lojligt van vid. Och sa kommer nagon BBC-manniska och drar pa med tidernas queen's English och man hanger inte med. Pinsamt. Eller kanske snarast tragiskt.
Pa tal om amerikaner sa funderar jag lite om det ar bra att den amerikanska medelklassen far bestamma vem som ska bli president. Jag menar... vita valbargade amerikaner? Far bestamma vem som ska bli varldens maktigaste manniska? Aj aj.
Kollade pa en lagenhet igar. Eller, jag trodde att jag skulle kolla pa en lagenhet. Det visade sig vara ett rum i nan annans lagenhet. Glom det, sa jag. Har fatt reda pa att det inte finns nagra ettor i Kina. Alltid minst tva rum. Men jag behover ju bara ett. Fast inte i nagon annans lagenhet. Bah.
Idag skulle jag ha druckit kaffe pa Starbucks med Pasha. Men min risiga halsa satte stopp for det. Agnade formiddagen at annu mer BBC World. Bland annat en valdigt intressant liten intervju med en amerikansk miljoaktivist som efter att ha bevittnat ett stort oljelackage 1971 slutade anvanda sig av motordrivna fordon i 22 ar, och som ocksa slutade prata och var tyst i narmare 17 ar. Helt javla flangt, men ganska fascinerande. Han lyckades tydligen doktorera under sina tysta ar, och en gang gick han tvars over hela USA for att inspirera folk. Han havdade att miljoproblem har sitt ursprung i folks beteende mot varandra; att vi maste vara snallare mot varandra forst och framst. Kan riktigt tanka mig hur provocerade folk maste ha blivit av karln genom alla ar. Men jag tyckte mest att det var intressant, om an lite galet.
Pappa rapporterar att Mockfjard fatt mest sno i hela Sverige. Det ar for att vi ar haftigast. Fuck yeah.
Ikvall ser jag nog pa det 41:a avsnittet av tv-serien om Bruce Lee pa CCTV1. Sag del 39 och 40 igar kvall, fulla av hysteriskt faniga kung fu-scener och dalig dubbning, samt smafula 70-talsskjortor. Speciellt underhallande ar ocksa den kinesiska rosten som man lagt pa amerikanskan som spelar Bruces fru. Ingen vasterlandsk kvinna har ett sadant rostlage, jag sager bara det. Men oavsett, grejen ar att jag numera kan se en kinesisk tv-serie med kinesisk text och faktiskt forsta sa pass mycket av vad som sags att jag far ut nagot av att titta. Det gar uppenbarligen at ratt hall.
