sharlan

Shanghai var precis lika stort och hysteriskt som forra gangen, men tack vare franvaron av allt som storde forra gangen tyckte jag att det var en ganska trevlig helg dar. Jessica visade sig vara jattetrevlig och jattebra pa svenska. Ibland lat hon precis som Xiaojing, det var gulligt. Vi turistade runt, blev blota i regnvadret, jag njot av att prata svenska. Och sa var det kaffe, kattungar, plotslig kreativitet, dyr mat, tunnelbanetrangsel, lite langtan efter Beijing. Slutligen fann jag mig sittandes i ett oerhort lortigt litet rum vid nagon slags bussparkering, tillsammans med fyra kinesiska karlar; en som standigt blev uppringd pa mobilen och bad nagon skynda pa, en annan som bjod alla pa Shuang xi-cigaretter. Skumma manniskor lastade bussen full av skumma saker (bland annat en stor kartong med sma levande faglar i), och en timme for sent fick vi stiga pa. Sov oerhort daligt pa vag hem. Kom fram klockan sju pa morgonen. Det kandes som att komma hem.

Inflyttad och klar. Registrerade oss pa polisstationen idag. Stormtrivs i lagenheten. Har en hard, bekvam sang. Saknar inte att bo pa campus ett dugg. Vart omrade ar genuint kinesiskt och ganska mysigt (pa sitt kinesiska vis). Insag igar att jag verkligen borjar vanja mig vid det har landet. Jag har inte varit irriterad pa Kina och allt som finns har pa ett bra tag nu, sa dar som man trots allt ar da och da, men allt mer sallan. Jag bara tar det lugnt och uppskattar saker. Jag trivs. Jag pratar battre och battre kinesiska. Fikade med Jessica (den andra Jessica, Qingdao-Jessica som inte kan svenska men som vill lara sig) igar och insag plotsligt att oj, har sitter jag och for en konversation pa kinesiska. Och det funkar alldeles utmarkt. Det ar min favoritkansla just nu.

Ar forkyld (igen). Ska gora sa lite som mojligt i helgen. Mojligen dricka lite vin med Vicky och kolla pa film (om vi lyckas fa igang dvd-spelaren). Sitter pa ett internetcafe och lyssnar pa Jag ar en vampyr for forsta gangen pa flera manader. Jag antar att jag inte behover papeka att det ar en forbannat bra lat. Fryser litegrann, ska snart ga hem.

Var pa en grym spelning i onsdags pa Redstar. Moses Hazy ar bandet hela dan, fem skvatt galna finnar som spelar nagon slags grymt svangig rock med en massa saxofon. Kolla upp dem. Jag fnissade at hur otroligt finska de sag ut, och hur mycket basisten paminde om Rattviks-Mika, sa nar som pa kajalen.

Annars ar lyckan ett litet paket Wasaknacke, inkopt pa Carrefour. KNACKEBROOOOD! Om jag bara fick ata en enda sak for resten av mitt liv sa skulle jag latt valja hart brod med smor och ost. Jag vet att mor min haller med mig.

Det snoade lite igar. Pyttelite. Var larare slapade ut oss pa balkongen for att titta pa snon. Jag kande mig som ett lagstadiebarn, alldeles lycklig over att se nagra fa flingor singla ner. Det kandes som att komma hem.