Påbörjad för länge sen, färdigställd igår kväll
jag somnar i Jiangxi
och vaknar i Henan
borstar tänder i Hubei
med milen i ryggen och
hjulen, runda
som sömnen därunder
sömnen i Jiangxi
och drömmen om Hubei, jag
drömmer om grytor och eldar
och lock och jag
vaknar i Henan, hungrig, buren
framåt på hjulen och
sömnen och runda
är milen i ryggen
från Jiangxi
till här
Tre brillemongon i Oslo
På lördagen vaknade vi sent och gjorde ganska lite. Räknade skidåkare i stan (många, bekräftad fördom om Norge, check!), åt kebab, fikade. Kom till Ederkoppen på kvällen och insåg att alla utom vi var sådär lite lagom uppklädda, som att de skulle på operan liksom. Vi såg en kvinna med en väst som såg ut att vara gjord av skabbrävspäls, hånskrattade lite åt det (och glömde möjligen bort att norrmän ju förstår svenska, så som vi förstår norska, eller bättre).
Att vi förstår norska bevisade vi sedan genom att skratta på rätt ställen under Raske menn-föreställningen. Det fanns en massa ställen att skratta på. Ingen idé att säga alltför mycket om showen, man får vänta på youtube-klippen, men det var vansinnigt och roligt, med gungor och stråkkvartett och banjo och en trehjuling och sång och antimobbingdans och en fars och en tvättäkta nakenchock. Kjempemorsomt! Och om inte hade varit såna fån hade vi kanske kunnat få prata med Anders Hoff efteråt. Men nu ska vi inte gräma oss över det.
Sedan fnissade vi hela vägen ut till baracken i Rommen, och fnissade det första vi gjorde när vi vaknade, och fortsatte hela söndagen via Astrup Fearnley-museet, Vigelandsparken, Ellens kusin i Fetsund och så Gardermoen-Oslo och ända hem. Youtubade Nyheter for tunghörte och somnade nöjd.
Sömnsvit
vem är han att
ta min nattsömn ifrån mig
vem är han
och varför
är han här
oombedd och
självfullkomlig
tar min nattsömn ifrån mig
och skrattar åt mig
när mina drömmar
börjar höras
vem är han att
höra mina drömmar
när jag själv
inte kan höra
*
först den högra sen den vänstra
det är höfterna som värker
och jag lyssnar till de andetag
som tystnaden förstärker
*
ljusen långt där
nere lyckas
lysa upp även detta
fjärran tak
satellitkartan över
europa om natten
visar att vi
lever i ljuset
även långt här
uppe
även fast i
natten
*
sov nu
kvinna
sov
sov nu
tänk på
sömnen
Nionde juli
Tåget
Idag åkte jag den hem från universitetet. Den är så Miyazaki. Först stationen, tom så när som på mig och en person till, med ensamma lampor och försiktiga snöflingor, en skylt som visar tiden. I övrigt tystnad. Sedan tåget, ganska gammalt, med slitna säten och pysande dörrar. Det är som en egen liten värld, som att jag fått tillträde till något okänt, alla dessa människor på väg från staden ut till villorna, till skogen nästan, ut i lugnet. Och det känns så Miyazaki, att vagga fram där, förbi Stocksund och Mörby, gå av vid Roslags Näsbys nästan osynliga lilla perrong. Försiktiga snöflingor, fortfarande. Ensamma lampor.
Korsa spåret, se den blå tusenfotingen kräla vidare ut i natten.
2010
Ser även att jag gjorde något slags årssammanfattning i januari 2010, om hur 2009 varit. Så hur var då 2010?
Februari: Nyårsenslighet, nyårssällskap. Jobb. Jing, innan jag visste hur allt skulle arta sig.
Mars: Nykär och nöjd med livet. Jobb, spelningar, prata hela nätterna. Jing på riktigt.
Maj: Strawberry festival. Marie på besök. Värme, parker, lättja. Qingdao.
Augusti: Tillsammans. Nattjobb, packning. Flyttade till Stockholm, verkligheten kommer ikapp.
September: Letade lägenhet, lite osams. Började plugga, trivdes på universitetet. Val och demonstration.
Oktober: Linköping och Göteborg. Plugg och mer plugg, klassisk kinesiska. Tränade och trivdes.
November: Sören på besök. Couchsurfare. Plugg, tusen tecken. Hem en vända. Flyttade till Täby, fint.
Vårträd
För övrigt är det från Murakami som Chunshu, författaren till Beijing doll tagit sitt namn. Murakami heter Cunshang Chunshu (村上春树) på kinesiska. Chun betyder vår, shu betyder träd, ganska fint tycker jag. Idag blev jag alldeles glad i hjärtat när jag satt på tunnelbanan och läste Beijing doll och hon dels nämnde Changan-köpcentret, som ligger alldeles bredvid Jings lägenhet, och när hon sedan skrev om en spelning med Muma, där hon dansar och skriver till Wubu, som ju är en grym låt. 随后的事由你自己决定...
Världens finaste dikt, av Laura Gilpin
Tomorrow when the farm boys find this
in newspaper and carry him to the museum.
But tonight he is alive and in the north
field with his mother. It is a perfect
summer evening: the moon rising over
the orchard, the wind in the grass. And
as he stares into the sky, there are
twice as many stars as usual.
Åter
Jing kom smygandes hem i morse. Det var skönt att vara gräsänka, men det är rätt skönt att ha honom här också. Som jag anat blev han förtjust i de nya sängkläderna vi fick i julklapp. Vi åt choklad och pratade vid fönstret, glada att vara i samma rum igen.
回忆
den på yuanxiaojie
som han sa var lyckosnö
det var lortigare då
och lyckligare
vi såg Free The Birds från ett halvtomt klubbgolv
Helen inlindad i sladdar
och jag inlindad i honom
Zhang Zizhong-vägen var snögrå och tom
själv var jag uppfylld av det oväntade
i att plötsligt träffa alldeles rätt
han välte mig som Helen
men ingen kunde se oss, vi var långt ifrån scenen
vi var vår egen arena för ömsesidigheter
Free The Birds
befria allt du känner
det var lortigare
och lyckligare
2010: Böckerna, bland annat
2010. Bästa skivan var Midlakes The courage of others (i möjlig konkurrens med Säkert!s nya), bästa resan gick till Tibet, bästa maten var diverse mixian i Beijing, bästa spelningen Dongzi på Zuiyuefang. Jag blev kär i februari, längtade i juli, blev upprörd över valresultatet, glad men mest uppgiven av fredspriset, glad över löftet om en kommande brorsdotter. Jag bodde på fyra (fem) ställen, letade lägenhet som en idiot, läste in 64 högskolepoäng, använde osedvanligt mycket nagellack, lärde mig hitta i Stockholm och blev mycket väl förtrogen med Beijings tunnelbana.
Men framför allt har jag läst mer under det här året än på väldigt länge. Jag har fullkomligt tuggat i mig böcker, läst mig igenom otaliga tunnelbanefärder och hemmakvällar, läst medan jag ätit matlåda i pentryt i Kräftriket, läst på caféer, läst medan jag stått någonstans och väntat, läst på tåg, bara läst. Så nu tänker jag släppa fram min inre hemliga bokbloggare och redogöra för vad jag läst, och tipsa er om saker ni också måste läsa.
Kattöga av Margaret Atwood. Läste den långsamt i ett kallt rum i Beijing. Hemskt bra.
Mansfield park av Jane Austen, inte lika bra som Pride and predjudice, och ingen Mr Darcy att falla för.
Underbara kvinnor vid vatten av Monica Fagerholm lurades lite med ett töntigt omslag, men var fantastiskt bra. Finlandssvenskar is teh shit.
Moment 22 av Joseph Heller var en omskakande upplevelse som det dock tog en stund att komma in i.
爱情欠了了我们一分钟 av den taiwanesiska författarinnan Juzi. Köpte den i Qingdao i januari, kämpade mig igenom den i början i Beijing. Helt okej, i den utsträckning jag alls fattade vad den handlade om...
Ormens väg på hälleberget av Torgny Lindgren. Sträckläste den mer eller mindre, hemsk och hemskt bra.
Fallen av David Maine. En lite märklig bok om Adam, Eva, Kain och Abel, skriven liksom baklänges, med familjeintriger och Gud i en enda röra.
Between two rivers av Nicolas Rinaldi köpte jag nästan gratis på The Book Nook i Qingdao. Den höll mig sällskap på tåg och bussar till och från Tibet. Poetisk, mjuk bok.
En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Mycket bra bok, och en liten basic guide till Nigerias nutidshistoria.
Allt är upplyst av Jonathan Safran Foer tyckte jag inte alls om i början, men den växte och blev till slut nästan outhärdligt sorglig och vacker.
Snabba cash av Jens Lapidus. Föga vacker men onekligen spännande.
Jag är inte rabiat. Jag äter pizza. av Niclas Orrenius. En väldigt intressant samling reportage om Sverigedemokraterna. Ganska skrämmande, egentligen.
När rött blir svart av Qiu Xiaolong. En tämligen tråkig deckare vars enda behållning var att den utspelade sig i Shanghai.
Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom. En aforismsamling inklämd i en ganska lam roman.
Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan av Dai Sijie. En ganska fin liten historia om två stadspojkars liv på vischan under kulturrevolutionen.
Livets källa av Nawal el-Sadawi. Var väldigt ofokuserad när jag läste den, kan egentligen säga om den var bra eller ej.
Ett annat liv av PO Enquist. Enquist är en av mina favoritförfattare, och hans självbiografi är hälsosamt norrländskt osentimental. Mittenpartiet var lite segt, men barndomsskildringen var både rolig och gripande, och det alkoholindränkta slutet var minst sagt skakande.
Öde av Christine Falkenland. Jag gillade den, fast inte jättemycket. Svår att ta till sig.
Sorgesång för Easterly av Petina Gappah. Kanske en av årets bästa böcker, en novellsamling som utspelar sig på olika platser, olika tider och skikt av samhället i Zimbabwe. Makalöst bra.
Varats olidliga lätthet av Milan Kundera. Kommer av någon anledning väldigt tydligt ihåg att jag läste de sista sidorna på tunnelbaneperrongen i Bredäng, och hur solen såg ut just då. Jag tror att det tyder på att det var en väldigt bra bok.
Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf. Inte Kejsarn av Portugallien direkt, men inte så tokig.
Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats av Eli Levén. Något överskattad skildring av en ung homosexuell killes självdestruktiva liv och kärlek.
Tatt av kvinnen av Erlend Loe läste jag på norska. Praktiskt taget allt är ju roligt på norska, och Erlend Loe är den roligaste av alla. Jing tittade förvirrat på mig när jag flera kvällar i rad låg i soffan och läste den och fnissade för mig själv.
Lolita av Vladimir Nabokov läste jag mest som något slags förberedelse för Darling river. Väl värd att läsa, på ett ganska sjukt och otäckt sätt. Allt är liksom så fel i boken, så fel att man bara kapitulerar och hänger på.
Stalins kossor av Sofi Oksanen. Jag har inte läst Oksanens två andra böcker, men av den här boken att döma har hon gjort sig väl förtjänt av alla priser hon fått. Fantastiskt bra.
Gränsland av Shen Congwen. En urmodig liten kinesisk saga. Inte särskilt spännande.
Darling river av Sara Stridsberg blev jag tyvärr lite besviken på. Drömfakulteten är bland det mest omtumlande jag läst, den höll mig vaken på nätterna, medan Darling river mest gjorde mig mycket illa till mods och sedan försvann.
När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall. Mycket bra.
Att leva av Yu Hua var sådär brutalt eländig som kinesiska böcker ofta är, men ganska fint skriven på något vis.
Boktjuven av Markus Zusak. En mysig bok, trots bitvis otäckt innehåll, men skriven så där så att man sitter och trivs när man läser den.
Blodröda kräftor av Ola Wong. Jag skrattade högt ett antal gånger när jag läste den här bitska boken, men i det stora hela känns det som att Wong gör sig bäst som vanlig journalist. Dåligt korrläst, också.
Maqiao av Han Shaogong. En annan kandidat till titeln årets bästa bok. Uppbyggd som en ordbok, där Han beskriver en liten by och människorna som befolkar den, samtidigt som han filosoferar om språk, vetenskap, relationer, livet.
The forever war av Joe Haldeman. Helt okej science fiction. Köpte den bara för att jag läst en enormt bra dikt av Haldeman (en sestina, gubevars).
Det femte barnet av Doris Lessing. En kolsvart och väldigt välskriven historia.
Stilla liv av Marguerite Duras i en lortig urgammal utgåva som jag köpte på Gula villan. Kristallklar, kylig och vacker.
Innan du somnar av Linn Ullman var min julläsning. Norsk lite skruvad familjehistoria, bra.
Flodens dotter av Hong Ying. Listigt uppbyggd men egentligen inte så enormt bra.
Och nu växlar jag mellan Song of Solomon av Toni Morrison, Song ni yi pi ma av San Mao (med traditionella tecken!) och Beijing wawa av Chun Shu. Mina nyårslöften inför 2011 är att fortsätta läsa mycket, och att göra Stockholm till hemma.
