sharlan

min blotta närvaro i rummet
har kommit rutorna att imma igen
det är så ljust här, morgonljust här
så klarblå Qingdaohimmel utanför

klockan är nio
jag är vaken, faktiskt vaken
jag vänslas med mitt vita täcke
andas sjuttongradig luft

och två centimeter ovanför huset mittemot
glider ett snövitt flygplan mot Korea

_ _ _ _ _


känns som om tiden stannat av
i en evig eftermiddag
havet är blåare och vidare än himlen

solen sjunker inte alls
den bara väntar
på att novemberbruna klipporna
ska tömmas helt på människor
så att bara krabborna
hör hur vinden
byter riktning