varv
Ur "Priset på vatten i Finistère", Bodil Malmsten
Efter femtio års talande på svenska känner jag mig fortfarande tillgjord. Som om jag gör mig finare än jag är. Att göra sig finare än vad man är, är det svåraste brott en bybo kan begå, att vara stadsaktig och göra sig märkvärdig är att vara fjaskut, att vara huskut fjaskut är bortom.
Att tala svenska är att gå över till andra sidan. Till härskarna, herrskapet.
Den som är född med en fot på varje sida blir noga med orden och schizofren."
En början
QING ZAICI DENGHOU
När Mei väl tar sig in i vänthallen tar lugnet vid. Det finns inget mer att bråka om nu. Inget att uppröras över. Hon har tagit ut sin sista upprördhet i kön till stationsingången. Väskan var tung, biljetten självklart längst ned i den, och hon knuffades omilt framåt i kön av migrantarbetare med stora packningar: allt de äger och har i ett otympligt inplastat paket. Kontrollanten kastade en blick på hennes ID-kort, kunde egentligen inte ha sett någonting, men in släpptes hon, in på stationen. Så ännu en biljettkontroll för att ta sig in i väntrum nummer nio.
Här sitter hon nu. De stora skyltarna upplyser om tåg mot Wuhan och Zhengzhou, röda tecken säger D209, G507, och i gult står det skrivet: VÄNTAR. Var god vänta här. Sätt er ned. Vänta här. Mei sitter och väntar här.
Så småningom kommer de gula tecknen att bytas ut mot gröna, men det är över en timme kvar. Hon fyller teflaskan med skållande vatten och håller den mot bröstet, driver kylan ur kroppen. Ingenstans kan det blåsa rakt genom människorna som det kan i Beijing.
En man intill henne på bänken arbetar sig nedåt i en påse solrosfrön, knastrar metodiskt, snudd på genomtänkt. Hon kunde äcklas av ljudet men bestämmer sig för att vila i det. Så går minuterna, knapras igenom tills inget återstår.
Teflaskans värme får henne att tänka på Zhao. Hur han, när de gått ett varv runt Xihai och är frusna in i märgen, brukar sätta läpparna mot hennes rygg och blåsa varm luft på den. Det är en så liten bit av en människa, det som kan täckas av en mun, men det blir eldande varmt på den lilla fläcken, och det värmer hela kroppen, ända in. Så är du lite mindre genomkyld för åtminstone en stund, och det hjälper så som små saker hjälper. Igen! brukar hon säga till Zhao nästan direkt, och han sätter läpparna mot hennes rygg igen. Som en teflaska mellan skulderbladen. Som varmt te ner genom halsen. Värmen från Zhao. Den hjälpte ibland.
KONTROLL AV BILJETTER FÖR RESANDE MED TÅG D209 MOT WUHAN HAR NU PÅBÖRJATS, VÄNLIGEN BEGE ER TILL UTGÅNG 9A. ALLTSÅ, RESANDE MED TÅG D209 MOT WUHAN, VÄNLIGEN BEGE ER TILL UTGÅNG 9A FÖR KONTROLL AV BILJETTER OCH OMBORDSTIGNING.
Mannen intill henne reser sig och klappar på bröstfickan för att kontrollera att plånboken är där den ska. Han kastar sin tomma solrosfröpåse i soptunnan intill bänken och går mot utgången med rullväskan rasslande efter sig.
Men Mei, hon ska inte till Wuhan.
höst
ni får förlåta mig den symbolik
jag undlåtit att finna
i Slätthedas blåbärsris
dock fanns där mygg, även
spindelväv, strök seg mot mina händer
men inget finns där att konstatera
