Forkylning

Proven gick over forvantan. Nu ska jag slappa ett tag.

Forkylningslordag. Kande mig lite risig igar nar jag vaknade, och under eftermiddagen kom febern krypandes pa mig valdigt tydligt. Framat fem fros jag som en idiot, krop ner under tacket och stannade dar tills idag. Skippade darmed Minhtys fodelsedagsmiddag och troligen en rolig kvall. Men herregud, jag hade troligen dott om jag gatt ut. Soren var rar och kopte mat at mig. Och jag hade det ganska trevligt i min ensamhet, jag drack valdiga mangder te, at choklad och mandariner, sms:ade med folk och kollade pa BBC World. Schysst kanal, nu har jag rakoll pa varldslaget. Kan till exempel meddela att japanska styrrantan sankts for forsta gangen pa sju ar (fran 0,5% till 0,3%). Viktigt, sant dar. Upptackte dock till min stora frustration att brittisk accent ar mycket svarare att forsta an amerikansk. Amerikansk engelska ar aldrig nagra problem, det ar man sa lojligt van vid. Och sa kommer nagon BBC-manniska och drar pa med tidernas queen's English och man hanger inte med. Pinsamt. Eller kanske snarast tragiskt.

Pa tal om amerikaner sa funderar jag lite om det ar bra att den amerikanska medelklassen far bestamma vem som ska bli president. Jag menar... vita valbargade amerikaner? Far bestamma vem som ska bli varldens maktigaste manniska? Aj aj.

Kollade pa en lagenhet igar. Eller, jag trodde att jag skulle kolla pa en lagenhet. Det visade sig vara ett rum i nan annans lagenhet. Glom det, sa jag. Har fatt reda pa att det inte finns nagra ettor i Kina. Alltid minst tva rum. Men jag behover ju bara ett. Fast inte i nagon annans lagenhet. Bah.

Idag skulle jag ha druckit kaffe pa Starbucks med Pasha. Men min risiga halsa satte stopp for det. Agnade formiddagen at annu mer BBC World. Bland annat en valdigt intressant liten intervju med en amerikansk miljoaktivist som efter att ha bevittnat ett stort oljelackage 1971 slutade anvanda sig av motordrivna fordon i 22 ar, och som ocksa slutade prata och var tyst i narmare 17 ar. Helt javla flangt, men ganska fascinerande. Han lyckades tydligen doktorera under sina tysta ar, och en gang gick han tvars over hela USA for att inspirera folk. Han havdade att miljoproblem har sitt ursprung i folks beteende mot varandra; att vi maste vara snallare mot varandra forst och framst. Kan riktigt tanka mig hur provocerade folk maste ha blivit av karln genom alla ar. Men jag tyckte mest att det var intressant, om an lite galet.

Pappa rapporterar att Mockfjard fatt mest sno i hela Sverige. Det ar for att vi ar haftigast. Fuck yeah.

Ikvall ser jag nog pa det 41:a avsnittet av tv-serien om Bruce Lee pa CCTV1. Sag del 39 och 40 igar kvall, fulla av hysteriskt faniga kung fu-scener och dalig dubbning, samt smafula 70-talsskjortor. Speciellt underhallande ar ocksa den kinesiska rosten som man lagt pa amerikanskan som spelar Bruces fru. Ingen vasterlandsk kvinna har ett sadant rostlage, jag sager bara det. Men oavsett, grejen ar att jag numera kan se en kinesisk tv-serie med kinesisk text och faktiskt forsta sa pass mycket av vad som sags att jag far ut nagot av att titta. Det gar uppenbarligen at ratt hall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0