78550

vid tiden för ängsklockornas
andra ringning
och blåklockornas
tas de första stegen på färden bort
från den värld som fått oss
att säga jeansblå förr
än vi säger himmels-
blå sjövattenblå

Göteborg, igen

(Skriver längst bak i boken Dream Angus som jag köpte när vi stannade i Mariestad på vägen ner:)
 
Espresso house på Avenyn.
You've done it again, Virginia. Hur kan de veta att just det är min bästa vemodslåt?
    they say in this place you can
                       reinvent yourself

Göteborg värker i mig, som förra gången och alla andra gånger.
Det gick aldrig att återuppfinna sig själv. 
Jag brukar hävda att jag gjorde slut med den här stan, som om det var ett genomtänkt val. Men det var aldrig så, det var framtvingat, påtvingat. Det var varken mig eller Göteborg det var fel på, det var omständigheterna, tillfälligheterna, bristfälligheterna. Allt som skevade, allt som värkte och dog. Jag blev tvungen att göra slut, göra slut på allt, skölja staden ur kroppen och gå härifrån.
Än så länge kan jag bara komma på försiktiga visiter, testa temperaturen med tårna, vada längs stadskanten, avvakta.
En dag ska jag tycka om dig på riktigt igen. Så vänta på mig här.
 

RSS 2.0