黄昏的剪辑 - 舒婷 Skymningsklipp - Shu Ting
Skymningsklipp - Shu Ting
1.
Tunt solljus sprids över den låga muren,
denna sommar är fortfarande kall.
2.
Den av tårar grumlade mezzosopranen
smälter ihärdigt
skymningen till sirap.
Låt alla ihopkletade vingar
darrande flyga sin väg.
3.
De vars blommor vissnat
är de första att förstå våren.
De som aldrig blommar
är de första att tänka på vissnandet.
4.
Tallen bönfaller vinden
att ge honom sin verkliga form tillbaka.
Vinden fortsätter att håna honom.
Tallen vredgas
- men kan inte sluta svaja.
5.
De fåglar som i gryningen flög ut för att sjunga
har ännu inte kunnat återvända
Skogsdungen i skymningens ensamhet
behängs med sorg efter annan.
6.
Säkert har jag haft en tyst överenskommelse med skymningen,
han stannar ofta hoppfullt till framför mitt fönster,
ber mig överlämna något? Till vem?
Det är en
hemlighet jag inte längre minns.
Hon skakar på huvudet
och går sin väg.
7.
Flackande skugga där,
har du sträckt fram sugkoppen igen?
8.
Inte heller hörs någon gevärseld.
9.
De stora skuggorna nedanför byggnaderna
har bragts ur fattningen
av sina egna lampor.
10.
Det gurglande ljudet av vatten
får en att tänka på boveteblommor, åstränder,
solbrända bonddöttrar.
I själva verket är det folk på väg hem från jobbet
som under vattenkranen
diskuterar priset på färsk fisk på marknaden.
11.
Månskenet fäster med svårighet betelpalmens grenar,
och släpper sedan taget gång på gång;
stjärnorna sprätts bort i gräset,
och borrar sig skrattande ut igen.
När ljudet av fotsteg förebådar att någon är på väg
slutar alla solrosor att gissa gåtor.
Man säger: Jag tyckte att jag hörde något?
Vinden följer efter med händerna för munnen:
inte konstigt! inte konstigt!
12.
Bagaget är packat,
men klockan på plattformen ringer aldrig.
Vi kommer aldrig fram till
den plats vi ska komma fram till.
13.
Jag gråter när jag vill gråta,
de lär mig att också le.
Jag skrattar när jag vill skratta,
de lär mig också gråta.
De har rätt.
Jag har också rätt.
14.
När de kacklande tankarna som klämts in i kycklingburen
släpps fria -
hur långt kan de då egentligen flyga?
15.
Ansiktena bakom gallerfönstren;
själarna bakom ögonen;
urskogen bakom själarna;
de spelande fåglarna i skogen
vet att hålla tyst.
16.
I mörkret finns alltid något som ska tändas.
Allt som tänds
kallar folk för stjärnor.
最后的抒情 - 俞心焦
Flytta till en säkrare plats att älska dig på
Där ska jag vara frisk som ett barn obekymrad genomskinlig
Jag ska delta i arbetet känna ett slags tacksamhet mot livet
Om solskenet är fint ska jag släppa fram ett leende
och säga till mig själv: Förutom dig har jag inget alls
Förutom skönhet vet jag ingenting
Och jag ska säga gång på gång ska jag säga:
Du är vårens ögonsten himlens böner
Havsvågornas livslånga sökande
Nu ska jag förlora all förmåga att tala
Utan tanke på vad det kostar
ska jag bruka tusen sorters tysta ljud
och tiotusen stilla sånger
bara för att prisa ett av dina hårstrån
Nu ser jag för tiotusenförsta gången
det svarta skenet som svävar runt ditt huvud
framför persikoträden i mars
Du kom hit till min sida i en tid då kärleken var sällsyntare än guld
mer kortlivad än bladkaktusen mer mödosam än järnträdets blomning
Du är den enda lilla eldslågan i en värld av snö och is
Den enda lilla meningen den lilla symbolen för kärlek
Du är snöfall från en klar himmel störtregn i solskenet
Ett källsprång djupt ned i vulkanen
Är det vackraste gudinneberget under himlen
Är riktningen för nästa generation av unga kvinnor
Roten till mitt onda och dikternas källa
När marken vill ha utsäde himlen vill ha vingar
Släkte efter släkte vill vara herrar i sina egna hus vill jag bara ha dig
Du är den enda dottern i Tangdikter och Songkväden
Du bor i mönsterhemmen bland persikoblom och solsken i en otvungen sovsal för begåvade
Du är skolsången på sanningens, godhetens och skönhetens universitet
Den mest älskade sidan i skolans historiebok
Och jag ska säga än en gång säga än en gång att
utöver ditt namn finns inga tecken som inte är skräp
Utöver de dikter jag skriver till dig
finns inga dikter som kan bli eviga klassiker
När hon var i just din ålder vände min mor åter från floden till persikoträden
Hon vände åter till persikoträden för att hennes barn skulle kunna förälska sig i dig
Hon skulle låta mig födas bland persikoträden dö bland persikoträden förälska mig i dig bland persikoträden
Innan jag föddes hade min mor redan förälskat sig i dig i sitt barns ställe
Innan du föddes fanns redan du
Din mormor och morfar på floden som älskade dig
Din far och farfar bland molnen som älskade dig
Dina anfäder som med vapen i hand korsade landet
De levde på floden och dog bland molnen
För att låta mig förälska mig i dig
De kämpade livet genom utsattes för prövningar men hade aldrig dig
De var ungkarlar med fruar jungfrur med makar
Om de bara fått ha dig hade de kunnat offra kärleken och livet
Kunnat låta bli att föda mig
Men men men om jag inte fötts, vem hade då fötts?
Så många har dött Jag är den enda som inte fruktar livet
Inte fruktar vedermödor inte fruktar dikt och ära
Jag fruktar bara döden Jag kommer att frukta döden även efter att jag dött
Jag ska leva vara odödlig vara en god människa
Jag är ett geni som vågat sig ned på jorden
Nu ska jag lämna dig Långt långt härifrån
kan min kärlek till dig djupna och breddas
Jag ska till en säkrare plats att älska dig på
Där leder vägarna till mina blodådror
Där är jag i jämvikt med himlen
