sharlan

En sån solig dag, jag har nog nästan fått en antydan till solbränna efter eftermiddagens långpromenad. Tänkte att jag skulle ta mig ner till vattnet kring Näsbypark nånstans, men kom bara fram till en Näsbyvikens hamn som var omringad av staket och låsta grindar. Då vände jag hem istället, satt ute här på gräsmattan mellan husen och läste och tittade på en hare som åt gräs en bit bort. Läser den bisarra boken Rödöra och får anledning att fundera över det här med att resa till främmande länder.

Just vad jag gör i morgon. Spanien är väl mindre främmande än Mali, men ändå främmande såtillvida att inte varit där förut. Jag har ägnat de senaste dagarna åt att vara bitter över att jag inte ska på festival, men jag tror att det går över bara jag sätter mig på flygbussen till Skavsta, och än mer när jag landar i Girona och kramar om Sanna. Dessutom fick jag höra lite P&L-musik via Simons telefon, Frifot tror jag att det var. Det svängde i alla fall. Jag blev inspirerad och slog mig ned med dragspelet en stund. Hoppas att mina grannar har överseende. Med tanke på den höga medelåldern här i huset kanske de till och med uppskattar dragspelsmusik.

Midsommarafton (och varje gång jag tänker midsommarafton tänker jag på den arga rättviksgubben i Ring P1: "Det heter MIDsommar! Jag blir så jävla förbannad" etc). Det känns något förvirrande att tillbringa midsommaren i en stad, men det har än så länge varit trevligt: obligatorisk blomsterkrans på huvudet för alla guider på Stadshuset, två grupper med entusiastiska och söta kineser, samt chokladdalahästar till eftermiddagskaffet. Förra midsommarafton tillbringade jag på väg till Jiuzhaigou, plockade sju sorters blommor i sluttningen bakom vårt hostel. Jag minns dock att jag drömde mardrömmar den natten, så i år struntar jag i blommorna. Jag äter lax och lyssnar på fin folkmusik och har det ganska bra. Jag har köpt ett nytt häfte att ha til dagbok och inbillar mig att det är blir en nystart.

Det är nästan två månader sedan jag skrev nu. Det har varit två fina månader, på olika och oväntade sätt. Berlin var wunderschön, lätt att förälska sig i, medan London var stort, stressigt och soligt (och Drayton var litet, lugnt och soligt). Kom hem från Berlin och tyckte att Stockholm var tråkigt, men ändrade mig efter London. Kanske för att solen vågat sig fram då, för att det blev varmt och vår på riktigt, eller nästan sommar. Jag antar att alla ställen i Sverige är bäst på sommaren, men det känns extra tydligt i Stockholm. Jag tror att jag äntligen börjar tycka om stället. Det tog bara nio månader (som en graviditet, efter nio månaders väntan föds en kärlek till staden).

Jag har börjat jobba, skrivit den sista tentan för terminen, flyttat om bland sakerna i lägenheten (lite), hittat nya små ställen att vimsa runt på, har dansat jag vet inte hur många polskor. Det var lite oväntat, denna plötsliga dansmani, men det var antagligen precis vad jag behövde. Snurra på stället för att ta sig framåt, och allt det där.

Nu är jag i Mockfjärd i ett par dagar, det är överfullt av midsommarblomster och försjunket i sommarlovsro. Elvis stryker omkring och jamar gnälligt, Anders och Olle pratar musik, i morgon får jag träffa Elda igen. Jag önskar att jag hade en till sommar i år, så att jag kunde ha en i Stockholm och en här. En som rör på sig och en som vilar.