Konsekvenserna av ljud
Nedsjunken i vår lätt skabbiga soffa, börjar läsa kompendiet i fonetik som jag fått låna av Simon Lundhag. Många svåra ord, om alldeles vanliga ljud. iPoden shufflar musik och väljer Reginas Spektors The consequence of sounds. Det kan man fundera på, Regina. "The consonants and vowels". Drar mig till minnes när Sören och jag pratade om vad vokaler och konsonanter hette på engelska. Han ville få det till att det ena hette nouns, men jag tänkte på Regina-låten och var ganska övertygad om att det hette consonants and vowels.
Sören kommer för övrigt hit i september eller oktober och hälsar på. Det ser jag fram emot.
Sätra: solregn
Jag har uppenbarligen inte skrivit en rad sedan Jing kom hit. Inte för att jag inte har haft tid. För att det bara inte blivit. För att det känts ganska omvälvande, och för att det är så svårt att skriva om saker just när de händer. Man behöver avstånd, lite tomrum där allt kan få köras några varv i huvudet. Sedan sipprar det ut. En behöver bara tid.
På flygplatsen den tjugofemte, han kom med ett tidigare flyg än väntat, och i kanske fem minuter kändes allt väldigt främmande, som om det gått år sedan jag lämnade Beijing. Det gick över, snabbt, ersattes med något slags tacksamhet: han kom verkligen hit. Som han sagt. Han menade det hela tiden.
Vi pratade, lagade mat, gick promenader, planerade. Jag jobbade nätter och han blev lite uttråkad. Men han fick köra åkgräsklippare och fyrhjuling, och blev glad som ett barn på julafton. Jag blev också glad, över hur familjen Hallpers tycker om honom, och han tycker om dem. Jag hade nog trott att det skulle bli just så, men inte vågat ta för givet. Jag tror att han just nu nästan saknar dem mer än vad jag gör (och jag saknar dem ganska mycket, redan). Suckar något om att det var fint i Mockfjärd. Vi åker tillbaka under valhelgen, älskling.
Nu bor vi i Sätra, det blev fint här, till slut; köpt en soffa på Myrorna för 200 spänn, satt upp vykort på väggen, fixat internet, möblerat om lite, fyllt kylskåpet och skafferiet med mat. Även utforskat Skärholmen (där det finns billiga grönsaker och ett bibliotek, bland mycket annat), tagit ett varv runt Gamla stan och druckit öl och fikat med Bonafolk. Haft ett sammanbrott, hävt ur oss, kommit ännu närmare än förut. Så här nära som jag alltid vill vara. Nästan innanför skinnet. Bakom pannan.
Har inte sagt mycket idag, utan att det känns dåligt alls. Han vid datorn, jag i soffan med PO Enquists Ett annat liv framför mig, kan inte sluta läsa. Önskar att jag kunde skriva som han, som en susande tall. Det regnade när vi vaknade vid tolv, och sedan igen på kvällen, spöregn, fast i starkt solsken. På kvällen gick vi till lekparken på andra sidan tunnelbanespåret, där det finns kaniner (samt ett ensamt marsvin) och gungor, tyvärr blöta efter regnet.
Sätra är tyst, på något vis dämpat, och Stockholm är det jag vill att det ska vara. Kanske är det ett annat liv.
På flygplatsen den tjugofemte, han kom med ett tidigare flyg än väntat, och i kanske fem minuter kändes allt väldigt främmande, som om det gått år sedan jag lämnade Beijing. Det gick över, snabbt, ersattes med något slags tacksamhet: han kom verkligen hit. Som han sagt. Han menade det hela tiden.
Vi pratade, lagade mat, gick promenader, planerade. Jag jobbade nätter och han blev lite uttråkad. Men han fick köra åkgräsklippare och fyrhjuling, och blev glad som ett barn på julafton. Jag blev också glad, över hur familjen Hallpers tycker om honom, och han tycker om dem. Jag hade nog trott att det skulle bli just så, men inte vågat ta för givet. Jag tror att han just nu nästan saknar dem mer än vad jag gör (och jag saknar dem ganska mycket, redan). Suckar något om att det var fint i Mockfjärd. Vi åker tillbaka under valhelgen, älskling.
Nu bor vi i Sätra, det blev fint här, till slut; köpt en soffa på Myrorna för 200 spänn, satt upp vykort på väggen, fixat internet, möblerat om lite, fyllt kylskåpet och skafferiet med mat. Även utforskat Skärholmen (där det finns billiga grönsaker och ett bibliotek, bland mycket annat), tagit ett varv runt Gamla stan och druckit öl och fikat med Bonafolk. Haft ett sammanbrott, hävt ur oss, kommit ännu närmare än förut. Så här nära som jag alltid vill vara. Nästan innanför skinnet. Bakom pannan.
Har inte sagt mycket idag, utan att det känns dåligt alls. Han vid datorn, jag i soffan med PO Enquists Ett annat liv framför mig, kan inte sluta läsa. Önskar att jag kunde skriva som han, som en susande tall. Det regnade när vi vaknade vid tolv, och sedan igen på kvällen, spöregn, fast i starkt solsken. På kvällen gick vi till lekparken på andra sidan tunnelbanespåret, där det finns kaniner (samt ett ensamt marsvin) och gungor, tyvärr blöta efter regnet.
Sätra är tyst, på något vis dämpat, och Stockholm är det jag vill att det ska vara. Kanske är det ett annat liv.
