sharlan

din skugga mot väggen
de kantiga händerna omlindade av sladdar och skarv
jag älskar dina strumpor mot golvet
så trampa mig försiktigt, stå
på tårna och upp för det du tror
jag ankrar dig, ihoprullad
runt jeansbenen
ett ankare för framtida stormar och nutida
med huvudet sömnigt mot din fot

Inom tillfälligt lånade väggar
där vi för öppna fönster
och folktom gata
dansade vals och sjöng med:
vi skall dø, hvem skall ikke?
Inte vi, inte nu, inte snart

Vi kröp till sängs under taket,
svettades av närhet
och kläder