A hazy shade of winter
Jag orkar inte sjunga, men lyssnar på stämsången, lyssnar bättre än förut. Hör något mer? Kan varje ord i texterna, fortfarande. Inget följer med som det här.
Rummet luktar rökelse och nysläckt tändsticka. Det finns ingen ork i den här människan. Har inte öppnat munnen för att sjunga på tre dagar, inte ens velat.
Wednesday morning 3 AM. Nej, jag kan inte heller sova.
I syfte
bar man snö in i husen
och tätade så
så gott som man kunde
med tändved och tjära
det rykte gott
och andningen syntes, ja
man såg syret som stjärnor mot väggen
Tiger tiger
under golvplankorna
kan vi konstatera
att vi inte har råd med trygghet för någon
som inte kan betala den själv
vi har tömt LV-väskorna och varje handsfack
i varje regeringsplåtad bil, och därmed sett
att resurser är något
som finns vi har vidare
glömt vad vi nyss konstaterade
och vi har inte råd att undersöka något
som inte kan betala sig självt
nästa gång plankorna bryts upp kan allt
ha möglat ned sig till atomer
eller förökats genom delning
men oavsett vilket
visste vi ingenting
Sömnlös
Sängen står fel, och luften är fel.
Det är något fel i luften.
Vrider mig ett halvt varv, ett halvt och ett halvt tillbaka.
Vet att jag egentligen aldrig kan somna vänd från väggen.
Ljuset är fel, och mörkret.
Kanske spökar norrskenet? Kanske frasar längs himlen.
Kanske anar jag andning genom väggarna.
Natten är fel, i natt.
Översättning: 别 - 张烨
Skiljas – Zhang Ye
I regnets buller
hör jag dina hjärtslag
Nej, säg inget
Regnvattnet
rinner längs mina kinder
Du sa en gång
att det här är lyckans källa
och det smakade mycket riktigt sött, då när
vi höll hand i en regnig årstid
Du klättrar för att bryta en osmanthuskvist
medan mina blommor slår ut på marken
Framför oss
gläds ån åt hur kraftfullt det kalla regnet forsar
Långt borta
syns ännu fördämningarna, tårpilarna, dimman
syns ännu den turkiskt röda bron
men vi två ler inte längre mot varandra
Jag borde tacka dig
tack vare dig är jag inte längre oskyldig
Mitt sinne är fyllt av invecklad skönhet
och jag har lärt mig att akta mig för regnet
Så varför skulle du hålla i paraplyet åt mig mer?
Inför återseendet
最后的抒情 - 俞心焦
En tveksam början till översättning av en lång dikt som heter 最后的抒情, av Yu Xinjiao. (Vet ärligt talat inte riktigt ens hur jag ska översätta 抒情， kanske känsloyttring? "En sista känsloyttring". Osexigt namn på en dikt. Nåväl.)
Jag ska lämna dig
flytta till en säkrare plats att älska dig på
Där ska jag vara frisk som ett barn obekymrad genomskinlig
Jag ska delta i arbetet känna ett slags tacksamhet mot livet
om solskenet är fint ska jag släppa fram ett leende
jag ska säga till mig själv: Förutom dig har jag inget alls
Förutom skönhet vet jag ingenting
Och jag ska säga gång på gång ska säga:
Du är vårens älskade himlens bön
havsvågornas livslånga sökande
Göteborg
på sida med ansiktet mot Nordsjön
och alla stenblock vilar stilla
på platserna som tilldelats dem
En gång var jag här och han levde
En annan gång var jag här och han var död
Alla framtida gånger kommer att vara så,
det är säkert som klipporna, säkrare
Tyngre än Älvsborgsbron
Så tung att gråten inte räcker till
och kroppen som vill värja sig, skrattar
En gång var jag här och hoppades
att Biskopsgårdens kyrkklockor
kunde ringa undan tiden
En annan gång var jag här och inget lät
Då lät jag minnena pressa undan marken
Den här gången regnar bort
på sida med Nordsjön mot ansiktet,
sjunger:
Känn ingen sorg
förutom den som är befogad
