05

vilken jävla konstnär man är ändå
med halsduk och glasögon
och risigt hår och kaffe
och skrivandes stora ord på en servett
som hade man inte bättre
en dag dör jag som Stagnelius
fast äldre och lycklig
och uppmärksammad
av någon mer än en hyresvärd

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0