sharlan

余秀华：我爱你

Jag älskar dig

Jag lever stammande; hämtar vatten, kokar ris, äter mina dagliga mediciner
Jag lägger mig själv i solskenet som man lägger torkat apelsinskal i vatten
Dricker omväxlande te: krysantemum, jasmin, ros och citron
Dessa vackra saker för mig mot vägen till våren
Alltså håller jag nere snön i mitt inre
Den är alldeles för vit och alldeles för nära våren

På den rena gården läser jag dina dikter. Dessa känslor människor emellan
är suddiga som plötsligt förbiflygande sparvar,
men tiderna är ändå ljusa. Jag passar inte till att vara bedrövad;
om jag skulle skicka dig en bok skulle jag inte skicka dikter
Jag ska skicka dig en bok om växter, om grödor
Berätta för dig om skillnaden mellan ris och hirs

Berätta för dig om ett hirskorns andlösa
vår

Månskenet denna midvinter, är alltjämt vitt
Hon är ute på gården, hon vill belysas av ett sådant månsken
Den som lutar sig mot persimonträdet, tycks uppspikad på ett kors
Hur många plågodagar har hon inte kramat persimonträdet och väntat på sitt straff
väntat på att än en gång förvisas till livets gränstrakter
Månljuset lyser ned allt som är vitt: vit frost, vita timmar,
vita ben:
alla har de svartnat
som en kista på högkant inuti hennes kropp

月光

月光在这深冬，一样白着
她在院子里，她想被这样的月光照着
靠在柿子树上的人，如钉在十字架上
有多少受难日，她抱着这棵柿子树，等候审判
等候又一次被发配命运边疆
月光把一切白的事物都照黑了：白的霜，白的时辰
白的骨头
它们都黑了
如一副棺材横在她的身体里

så här såg vi också ut
innan kroppen gav efter
för löftena, hoten om fertilitet
innan visarna började krypa
uppförsbacken upp

även vi som inte var det
var blonda i solen då
och vår kropp höll ihop, vi var
massa, energi
i fritt fall, i omloppsbana

vi kretsade, ängsliga kometer
vi kretsade som ni gör nu

(så här såg de också ut
de omväxta, i tonårsträda
de som snart skulle växa själva
tills de växte ur sig själva
tog av sig kepsen och tog sig plats

och de växte så
bredde ut sig så
att vi nu ägnar halva våra liv åt att
slå oss fram bland deras spretande grenar)