vox

nu sker vilan veckovis
på ett par varsamt
broderade axlar
drömningarna
ges plats och akustik:
det som känns kan också höras

nu tar kroppsligheten
rum i rösten
i huvudets hålrum och kryssvalv
det som hörs kan också kännas
som ett helt ett halvt
ett heltonsteg


I morse

mellan fem över sex och
tio över sex väckarklocketid
hinner världar veckla ut sig och förgås:

allt är rött, allt brinner
allt är sofftyg och övertyg
där jag nöds övertyga andra
att jag inte alls är ensam

här finns skäl att ställa sig frågor
om drömmens vikt
och hur mycket av tyngd förflyktigas
när dagsljuset, det leda
kommer dundrande in
här finns skäl att ställa sig
på båda fötter och gå ut i
dagningen, drömlös

men skäl finns också att dra till minnes
hur det var att fläta vänskapsband
den gamla sorten, av färgad tråd
och hur det var att sitta lugn
med svaren redan hörda
mjukt lindande Athenas hår

RSS 2.0