sharlan

Har hander det saker, minsann. Nu pa sondag tar jag gitarren pa ryggen, min feta resvaska i en handen och min tyska kompis Vicky i den andra och lamnar studentkorridoren for gott. Vi flyttar till Jiangxi lu 160, till en trea pa tredje vaningen. Vi borjade sa smatt leta lagenheter forra veckan, och i sondags tittade vi forst pa en lagenhet i Hong Kong Garden. Den var okej, men inte mer an sa. Vi traskade hem till var klasskompis Alex for att kolla in hans lagenhet och jamfora lite. Han visade oss vidare till en liten tant som har en lagenhetsformedling. Efter vad Stefan och XJ rakade ut for i Beijing ar jag en aning skeptisk till lagenhetsformedlingar, men tanten verkade snall och inte ute efter att lura folk. Jag inbillar mig att man till viss del kanner om folk ar ute efter att skinna en eller inte. Fast det ar antagligen en valdigt naiv ide.

Denna lilla tant visade oss fyra lagenheter. Bade jag och Vicky blev spontankara i den tredje. Ny och fin, fonster i alla rum (vilket alls inte ar standard), fullt moblerad, bra lage. 2200 i hyra. Lite dyr for att vara Kina, alltsa, folk sager at oss att vi kunde fa nat battre om vi letar lite till. Forvisso, tanker jag. Men har hittar vi varsta bra lagenheten som vi bada fastnar for. Och 2200 kronor for en trea ar inte precis dyrt. Egentligen, liksom. Vi tar den. Sa det sa. For jag vill ut fran studenthuset. Man ar komplett omyndigforklarad har. Dorrvakt pa natterna, overvakningskameror i korridorerna. Nan vet alltid om jag ar har eller ej, nan har alltid ratt att lagga sig i. Jag vet att personlig intergritet inte riktigt ar del av den kinesiska kulturen, men jag tycker inte om att kanna mig overvakad pa stallet dar jag bor.

I mandags efter att vi tagit med oss Ying och tagit en andra titt pa lagenheten var jag happy happy. Sen kollade jag vaxelkursen och sa var jag inte sa happy happy langre. Jag har hela tiden levt och spenderat som om kronan och yuanen ligger ungefar lika, vilket de inte gor langre. Jag har inte alls sa mycket pengar som jag tror. Inte sa att jag inte overlever, men jag maste borja spara. Det kanns markligt att for forsta gangen i sitt liv markbart vara paverkad av varldsekonomin. Jag har aldrig nansin brytt mig om sant har forut. Forra sommaren var nog forsta gangen i mitt liv jag hade femsiffrigt pa bankkontot. Men nu ar det tydligen dags att vakna till. Dags att halla lite koll. Dags att tanka efter. Usch. Beijing-resan har jag stallt in, kanske maste jag stalla in Shanghai-resan ocksa. Bleee.

Men anda: jag ska flytta! Till varsta fina lagenheten! Jag kommer att ha ett kok, en egen tvattmaskin, en tv med kinesiska kanaler (och inte koreanska). Jag kommer inte behova vacka dorrvakten om jag kommer hem klockan tre en lordagnatt. Jag kan ta med folk hem hur som helst och nar som helst, de behover inte registrera sig for att fa komma in. Jag kommer att ha fonster at andra hall an norr, och darmed lite solljus. Igar slogs varmen pa har pa skolan, innan dess var det 14 grader pa morgnarna i nagra dagar. Inomhus, ja, i mitt rum. Halla kineseserna, hela landet ar inte Yunnan! Vad jag ar dryg idag.

I ovrigt leker jag med trevliga kineser och har det bra. Traffar Ying lite da och da, ska traffa Liu Bing idag, at Sichuan-mat med Zhao Yan och hennes kompis Tiantian igar. Pratade om en massa viktiga saker, bland annat om huruvida Lindsay Lohan ar lesbisk eller ej. Tiantian skakade pa huvudet och sa att homosexualitet ar en sjukdom. Sa nar som pa detta var hon sympatisk. Det ar trots allt bara tio ar sen man slutade klassa homosexualitet som ett brott under kategorin "huliganism" i det har landet (pa riktigt, huliganism). Det tycks dock i det stora hela ga at ratt hall, folk blir sakteligen mer oppensinnade. Men det kommer givetvis att ta sin tid.

Pa fredag har Martin, Ela och Julia 74-arskalas. Jag ser fram emot ett redigt lagenhetsparty.

Veckans latar ar N.S.U. med Cream, Subterranean Homesick Blues med farbror Dylan, samt Tiger Mountain Peasant Song med Fleet Foxes.