Hippie go lucky
Dagen borjade med sojamjolk (med Pikachu pa locket) och Hair-soundtracket. Man borde borja alla dagar med galna basgangar och en hippiekor som sjunger "Peace! Flowers! Freedom! Happiness!" om och om igen. Fast da kanske man borjar knarka.
Och sa prov. Javla prov. Larare Sun suckade over oss nar vi sag ut som fragetecken efter att hon last upp en text om mentalsjukdomar och tyckte att vi skulle ha fattat nog for att svara pa fyra fragor. Vi hade nog alla god lust att vrala MEN HALLA DU LASER PA KINESISKA OCH KINESISKA AR ETT RATT SVART SPRAK FAKTISKT, men ingen gjorde det, givetvis. Jag tror hur som helst att jag ska kunna fa godkant pa provet. Nu aterstar bara tva prov, ett i morgon och ett i overmorgon. Baaa.
Sen jag forklarat for Soren att den lilla morkgrona saken jag har i vaskan ar Forsvarets hudsalva undrar han vad det ar for en javla arme vi har i Sverige. Jag menar, lappcerat med vaniljdoft. Ronny Hallpers nickar instammande och mumlar nagot som later som "javla fjollfasoner". Anna sparkar honom pa smalbenet och ber honom halla tyst. Forsvarets hudsalva ar tidernas livraddare.
Har agnat kvallen at att springa tolv rundor pa idrottsplan, sms:a med Yizhe och ata middag. Eller middag och middag... majs fran snabbkopet, ett tofufyllt brod och tva lammkottsspett fran matgatan. Gott var det i alla fall. Utan tvekan vart fyra kronor. Resten av kvallen ska jag plugga och fortsatta eftermiddagens Jefferson Airplane-frossande.
Och jag fnissar fortjust av lycka pa grund av ett visst mail om en viss LP. Du ar bast, manniska.
Igar traffade jag en persisk prins pa Starbucks. Han hade vackra hander och hade rest runt i hela varlden. Intressant.
Nasta gang larare Hu sager att jag ar fran Schweiz kommer jag att klappa till henne. RUIDIAN, dumfan. Inte Ruishi.
Peace! Flowers! Freedom! Happiness!
Peace! Flowers! Freedom! Happiness!
Forlat. Det maste vara min blommiga kjol som slagit sig pa huvudet.
Och sa prov. Javla prov. Larare Sun suckade over oss nar vi sag ut som fragetecken efter att hon last upp en text om mentalsjukdomar och tyckte att vi skulle ha fattat nog for att svara pa fyra fragor. Vi hade nog alla god lust att vrala MEN HALLA DU LASER PA KINESISKA OCH KINESISKA AR ETT RATT SVART SPRAK FAKTISKT, men ingen gjorde det, givetvis. Jag tror hur som helst att jag ska kunna fa godkant pa provet. Nu aterstar bara tva prov, ett i morgon och ett i overmorgon. Baaa.
Sen jag forklarat for Soren att den lilla morkgrona saken jag har i vaskan ar Forsvarets hudsalva undrar han vad det ar for en javla arme vi har i Sverige. Jag menar, lappcerat med vaniljdoft. Ronny Hallpers nickar instammande och mumlar nagot som later som "javla fjollfasoner". Anna sparkar honom pa smalbenet och ber honom halla tyst. Forsvarets hudsalva ar tidernas livraddare.
Har agnat kvallen at att springa tolv rundor pa idrottsplan, sms:a med Yizhe och ata middag. Eller middag och middag... majs fran snabbkopet, ett tofufyllt brod och tva lammkottsspett fran matgatan. Gott var det i alla fall. Utan tvekan vart fyra kronor. Resten av kvallen ska jag plugga och fortsatta eftermiddagens Jefferson Airplane-frossande.
Och jag fnissar fortjust av lycka pa grund av ett visst mail om en viss LP. Du ar bast, manniska.
Igar traffade jag en persisk prins pa Starbucks. Han hade vackra hander och hade rest runt i hela varlden. Intressant.
Nasta gang larare Hu sager att jag ar fran Schweiz kommer jag att klappa till henne. RUIDIAN, dumfan. Inte Ruishi.
Peace! Flowers! Freedom! Happiness!
Peace! Flowers! Freedom! Happiness!
Forlat. Det maste vara min blommiga kjol som slagit sig pa huvudet.
Auu!
Jag har ont i magen. Det borjade lite i lordags, kandes ganska risigt igar. Igar var jag dessutom elak mot magen och drack massor av kaffe och at (men ack sa ljuvligt god) jattestark hotpot med Yizhe och hennes kompisar. Idag kanns det som att allt jag ater griper tag i tarmarna och vrider om. Kanner mig sjuk, fast pa ett valdigt vagt vis. Draller omkring insvept i en sjal, och med fotterna i ett par raggsockor (som Satin utan forvarning kom forbi och gav mig igar, jattegulligt). Orkar inte riktigt gora nagonting. Fast jag har pluggat lite idag. Men mest har jag last Wuthering heights. Ashi, nar ska vi skriva en overdadig roman a la systrarna Bronte? Efter Harlequin-snuskromanen, nar jag tanker efter.
Veckans band ar Tunng, och veckans lat ar deras Tale from black. Hur bra som helst. "If quiet is the new loud, Tunng are Led Zeppelin" stod det i ett nummer av Mojo for nagra ar sedan. Mojo ar en hejdlost nordig tidning, men quiet ar onekligen the new loud.
Lyssnar pa halvtaskig kinesiska bredvid mig. En manniska som jag trodde var sympatisk, men som allt mer framstar som osympatisk. Synd att det ska vara sa. Men det finns manga schyssta manniskor har ocksa. Anda kanner jag allt mer att jag maste bort fran campus. Har betalat hyra for drygt en manad till, efter det ska jag flytta. Maste flytta fokus. Nu lever jag pa skolan och aker ivag for att gora nagot annat. Jag vill leva i nagot annat, och aka ivag for att ga i skolan. Det kommer att kannas battre, och mer pa riktigt.
Jag fruktar att veckans tre prov kommer att ga kappratt at helvete. Men men.
Lennon Bar ar det nya stallet. Banne mig.
Veckans band ar Tunng, och veckans lat ar deras Tale from black. Hur bra som helst. "If quiet is the new loud, Tunng are Led Zeppelin" stod det i ett nummer av Mojo for nagra ar sedan. Mojo ar en hejdlost nordig tidning, men quiet ar onekligen the new loud.
Lyssnar pa halvtaskig kinesiska bredvid mig. En manniska som jag trodde var sympatisk, men som allt mer framstar som osympatisk. Synd att det ska vara sa. Men det finns manga schyssta manniskor har ocksa. Anda kanner jag allt mer att jag maste bort fran campus. Har betalat hyra for drygt en manad till, efter det ska jag flytta. Maste flytta fokus. Nu lever jag pa skolan och aker ivag for att gora nagot annat. Jag vill leva i nagot annat, och aka ivag for att ga i skolan. Det kommer att kannas battre, och mer pa riktigt.
Jag fruktar att veckans tre prov kommer att ga kappratt at helvete. Men men.
Lennon Bar ar det nya stallet. Banne mig.
Ziyo
Middag pa indiska restaurangen med Ying. Hon klagade over att hon blivit tjock. Hon ar typ lika fet som min lillebror Anders (fast kortare). Jag bara suckade at henne. Efter maten letade vi oss (med viss svarighet) fram till Creative 100, nat slags konst/musik/nanting-hus. Dar spelade Beijingbandet Ziyo, och det var en riktigt schysst spelning. Jag marker att mina krav sanks har i Kina; hade jag sett ett likadant band i Sverige hade jag varit foga imponerad, men har blir jag rent lycklig av att hora ett riktigt band som spelar sin egen musik, aven om det bara ar vanlig, inte sa himla spannande gitarrock.
Efter spelningen pratade jag lite med den ena gitarristen (som var jattesnygg). Sa nat fanigt om att det var en bra spelning, och fragade var de brukade spela i Beijing. Mao livehouse, och Yugong Yishan, sa klart. Tydligen bor gitarrsnubben i narheten av var alskade hutongcafe-gata som jag alltid glommer namnet pa (Nan luo nantingnanting). Det kandes bra att kunna saga att jag bott vid Jiaodaokou, och darmed liksom ha nanting gemensamt med den snygga gitarrsnubben. Kopte deras EP, konstaterade imorse att den ar helt okej. Gitarrsnubben heter Wang Hui, och basisten ar tydligen namne med allas vart fyllo Zhang Jie. Haha!
Om resten av aftonen finns inte mycket att saga forutom att jag inte fattar varfor jag hanger med till Le Bang varenda helg. Sa javla roligt ar det verkligen inte. Igar var det snarast ganska trakigt. Det enda roliga var Alex vansinniga skratt nar Shane borjade kittla honom. Jag har aldrig hort nat liknande. Inne pa Le Bang traffade jag for ovrigt en katt. Den satt pa andra vaningen bredvid trappan och sag skrackslagen ut. Tacka fan for det, en katt pa en nattklubb. Alex sa att den bor dar, han hade sett den forut. Jag slog mig ned och klappade den arma varelsen en stund, dar den lag ihopkrupen under en stol och darrade. Hade jag haft en storre vaska hade jag stoppat ner katten i den och tagit med den till mitt rum. Det hade varit en valgarning.
Klockan ar tre, jag ska maila Marie och sedan plugga och dricka kaffe. Ikvall drar jag mojligen till Lennon Bar (som jag tror ar ett lugnt stalle), annars haller jag mig hemma. Imorgon ska jag ata lunch med Yizhe. Maste fraga henne varfor det star pa hennes couchsurfing-sida att hon beundrar Putin. Liksom... Putin? Okej for Gandhi, eller Nelson Mandela, eller nastan precis vem som helst forutom Putin. Fast kineser tycks ha en ganska marklig bild av politiker. Forra helgen traffade jag tva ganger pa folk som sa att de gillar Hitler. Den ena heilade till och med. Att forsoka havda att det inte riktigt ar okej att saga och gora sa har ingen effekt. De var inte med i andra varldskriget, och de verkar mest betrakta Hitler som en effektiv och stark politiker, vilket ju forvisso ar sant pa sitt vis. Men anda. Man marker att man ar langt fran Europa.
Veckans ord, hamtat fran Uarda-akademiens ordlista:
BASKET Person som avstar helt fran korgboll.
Jag tanker varje gang att jag ska skriva ett kort inlagg. Det tycks dock vara helt omojligt.
Efter spelningen pratade jag lite med den ena gitarristen (som var jattesnygg). Sa nat fanigt om att det var en bra spelning, och fragade var de brukade spela i Beijing. Mao livehouse, och Yugong Yishan, sa klart. Tydligen bor gitarrsnubben i narheten av var alskade hutongcafe-gata som jag alltid glommer namnet pa (Nan luo nantingnanting). Det kandes bra att kunna saga att jag bott vid Jiaodaokou, och darmed liksom ha nanting gemensamt med den snygga gitarrsnubben. Kopte deras EP, konstaterade imorse att den ar helt okej. Gitarrsnubben heter Wang Hui, och basisten ar tydligen namne med allas vart fyllo Zhang Jie. Haha!
Om resten av aftonen finns inte mycket att saga forutom att jag inte fattar varfor jag hanger med till Le Bang varenda helg. Sa javla roligt ar det verkligen inte. Igar var det snarast ganska trakigt. Det enda roliga var Alex vansinniga skratt nar Shane borjade kittla honom. Jag har aldrig hort nat liknande. Inne pa Le Bang traffade jag for ovrigt en katt. Den satt pa andra vaningen bredvid trappan och sag skrackslagen ut. Tacka fan for det, en katt pa en nattklubb. Alex sa att den bor dar, han hade sett den forut. Jag slog mig ned och klappade den arma varelsen en stund, dar den lag ihopkrupen under en stol och darrade. Hade jag haft en storre vaska hade jag stoppat ner katten i den och tagit med den till mitt rum. Det hade varit en valgarning.
Klockan ar tre, jag ska maila Marie och sedan plugga och dricka kaffe. Ikvall drar jag mojligen till Lennon Bar (som jag tror ar ett lugnt stalle), annars haller jag mig hemma. Imorgon ska jag ata lunch med Yizhe. Maste fraga henne varfor det star pa hennes couchsurfing-sida att hon beundrar Putin. Liksom... Putin? Okej for Gandhi, eller Nelson Mandela, eller nastan precis vem som helst forutom Putin. Fast kineser tycks ha en ganska marklig bild av politiker. Forra helgen traffade jag tva ganger pa folk som sa att de gillar Hitler. Den ena heilade till och med. Att forsoka havda att det inte riktigt ar okej att saga och gora sa har ingen effekt. De var inte med i andra varldskriget, och de verkar mest betrakta Hitler som en effektiv och stark politiker, vilket ju forvisso ar sant pa sitt vis. Men anda. Man marker att man ar langt fran Europa.
Veckans ord, hamtat fran Uarda-akademiens ordlista:
BASKET Person som avstar helt fran korgboll.
Jag tanker varje gang att jag ska skriva ett kort inlagg. Det tycks dock vara helt omojligt.
Vind
Efter en natt av alldeles for dalig somn vaknade jag och horde att det regnade. Kikade forsiktigt ut mellan gardinerna, sag att det inte bara regnade; det sporegnade, och blaste halv storm. Suckade djupt och krop ned i sangen igen. Nar jag vaknade igen nagra timmar senare sken solen. Kande mig en aning dum. Jag ska ju vara vikingen har pa Ocean University, det ar ju jag som sager att "ah det ar val ingen match med vinter, det kommer knappt vara minusgrader hemma ar det minsann 20 grader kallt ibland, blahablaha", och sa ger jag upp for lite regn. Pinsamt, Anna, pinsamt. Fast egentligen handlade det mest om somnbrist.
Men man kan onekligen saga att det blaser litegrann. Tva minuters-promenaden till snabbkopet var en ren kamp. Jag fick kanslan av att man kanske kunnat flyga en bit om man bara skuttat till i precis ratt ogonblick. Det ar varmt i solen, men vinden ar svinkall. Jag borjar fa vissa foraningar om hur vintern faktiskt kommer att bli. Jag ar nog ingen viking, nar jag tanker efter.
Pa snabbkopet konstaterade jag an en gang att det inte finns nagot vart att ata dar. Det ar fascinerande hur ett land med en sadan rik matkultur kan ha sa daliga snabbkop. Det finns snabbnudlar, kakor, sunkig Nestle-mjolk, lite notter, en massa oversockrade, mystiska fruktjuicer och brod. Fast inte gott brod, utan kinesiskt brod som smakar tartbotten. Jag saknar det ackliga brodet (dvs, det goda grova brodet som jag och Marie alltid kopte, som fick heta det ackliga brodet for att Marie trodde att det skulle vara ackligt). Hur som helst slutade mitt snabbkopsbesok med att jag kopte ett paket kakor, brist pa battre. Pyttesma chokladkakor, i en forpackning med en tecknad fantasyprins pa. Jag at alltsa kakor till frukost. Listigt, Anna, listigt. Jag ger mig fan pa att de ar fulla av melanin. Det vore ratt at mig.
Snart ska jag skutta ivag till stan (om jag inte blaser bort pa vagen), och traffa Liu Bing. Packar kappsacken full med spannande kinesiskabocker och ser till att fa lite privat laxhjalp av henne. Hon sa att det var okej.
_ _ _
I'm alive
oh I'm alive
but for chips
and for freedom
I could die
Jag ler alltid nar jag hor de dar raderna.
Men man kan onekligen saga att det blaser litegrann. Tva minuters-promenaden till snabbkopet var en ren kamp. Jag fick kanslan av att man kanske kunnat flyga en bit om man bara skuttat till i precis ratt ogonblick. Det ar varmt i solen, men vinden ar svinkall. Jag borjar fa vissa foraningar om hur vintern faktiskt kommer att bli. Jag ar nog ingen viking, nar jag tanker efter.
Pa snabbkopet konstaterade jag an en gang att det inte finns nagot vart att ata dar. Det ar fascinerande hur ett land med en sadan rik matkultur kan ha sa daliga snabbkop. Det finns snabbnudlar, kakor, sunkig Nestle-mjolk, lite notter, en massa oversockrade, mystiska fruktjuicer och brod. Fast inte gott brod, utan kinesiskt brod som smakar tartbotten. Jag saknar det ackliga brodet (dvs, det goda grova brodet som jag och Marie alltid kopte, som fick heta det ackliga brodet for att Marie trodde att det skulle vara ackligt). Hur som helst slutade mitt snabbkopsbesok med att jag kopte ett paket kakor, brist pa battre. Pyttesma chokladkakor, i en forpackning med en tecknad fantasyprins pa. Jag at alltsa kakor till frukost. Listigt, Anna, listigt. Jag ger mig fan pa att de ar fulla av melanin. Det vore ratt at mig.
Snart ska jag skutta ivag till stan (om jag inte blaser bort pa vagen), och traffa Liu Bing. Packar kappsacken full med spannande kinesiskabocker och ser till att fa lite privat laxhjalp av henne. Hon sa att det var okej.
_ _ _
I'm alive
oh I'm alive
but for chips
and for freedom
I could die
Jag ler alltid nar jag hor de dar raderna.
Larare Hu
Jag skulle ju bara kolla mailen, lite snabbt, sadar. Men man vet ju hur det blir. Det blir aldrig som man tankt sig.
En smatrevlig helg som forsvann alltfor fort. Pa lordagskvallen satt jag uppe pa taket och spelade gitarr och pratade om laskiga saker med Nicola och Soren. Traffade en manlig, bredaxlad kines i sondags. Jag trodde inte att det fanns sadana, men det gor det minsann. Han var trevlig, och har eventuellt nagot slags sinne for ironi, vilket de flesta kineser saknar. Telefonpratade bort kvallen och pluggade inte ett dugg. Fler helger som denna efterlyses.
Darefter: irritation. En san gruvligt idiotisk mandag, jag vet inte nar jag var sa irriterad och sur sist. Jag tror att det ar min grammatiklarare som ar boven i dramat. Jag tycker inte om henne, och det stor mig att jag inte vet varfor. Hon ar ju trevlig, och sa. Eller? Ar hon verkligen det? Eller tror man bara det for att hon pratar med en mycket harmlos, nastan fanig rost? Ar hon kanske lite ond innerst inne? Troligen ar hon det. Troligen ar det bara jag som insett det. Jag maste varna de andra. Efter diktamen och grammatikovningar kommer nagot mycket, mycket varre. Vi vet bara inte vad an.
Nej, men allvarligt talat. Jag tycker inte om var grammatiklarare. Jag tycker inte om sattet vara kinesiska larare lar ut pa. Jag tycker inte om fyrkantigheten och lara sig utantill-pedagogiken. Forvisso bor man kanske lara sig en del saker utantill, men att rabbla meningar ur texter som inte ens ar faktatexter ar ett kvalificerat sloseri med tid. Jag ar overtygad om att det finns mycket battre satt att lara sig nagonting pa. Jag far nog helt enkelt se till att ordna det sjalv, genom att prata med folk, genom att leva i spraket pa riktigt. Det ska vara hela tiden, inte bara mandag till fredag atta till tolv.
Det kanns som att jag kommer fram till saker just nu, samtidigt som jag tappar bort saker. Sa att laget egentligen ar detsamma som alltid, fast det kanns atminstone som att jag ror mig framat.
Och nagon dag ska jag stryka till och borja prata tyska med tyskarna. Forbannar mig sjalv for att jag inte borjade forsta gangen jag traffade dem. Nu kanns det egentligen for sent. Men den finns ju nanstans, en bit in i huvudet. Jag maste bara plocka fram den igen. Hur svart kan det vara, egentligen? Vi har ju konstaterat att det ar ett latsassprak, eller hur, Marie?
Idag laser jag Dan Andersson och vantar pa nasta omgang regn. Tanker pa hemma, men vill inte dit an.
En smatrevlig helg som forsvann alltfor fort. Pa lordagskvallen satt jag uppe pa taket och spelade gitarr och pratade om laskiga saker med Nicola och Soren. Traffade en manlig, bredaxlad kines i sondags. Jag trodde inte att det fanns sadana, men det gor det minsann. Han var trevlig, och har eventuellt nagot slags sinne for ironi, vilket de flesta kineser saknar. Telefonpratade bort kvallen och pluggade inte ett dugg. Fler helger som denna efterlyses.
Darefter: irritation. En san gruvligt idiotisk mandag, jag vet inte nar jag var sa irriterad och sur sist. Jag tror att det ar min grammatiklarare som ar boven i dramat. Jag tycker inte om henne, och det stor mig att jag inte vet varfor. Hon ar ju trevlig, och sa. Eller? Ar hon verkligen det? Eller tror man bara det for att hon pratar med en mycket harmlos, nastan fanig rost? Ar hon kanske lite ond innerst inne? Troligen ar hon det. Troligen ar det bara jag som insett det. Jag maste varna de andra. Efter diktamen och grammatikovningar kommer nagot mycket, mycket varre. Vi vet bara inte vad an.
Nej, men allvarligt talat. Jag tycker inte om var grammatiklarare. Jag tycker inte om sattet vara kinesiska larare lar ut pa. Jag tycker inte om fyrkantigheten och lara sig utantill-pedagogiken. Forvisso bor man kanske lara sig en del saker utantill, men att rabbla meningar ur texter som inte ens ar faktatexter ar ett kvalificerat sloseri med tid. Jag ar overtygad om att det finns mycket battre satt att lara sig nagonting pa. Jag far nog helt enkelt se till att ordna det sjalv, genom att prata med folk, genom att leva i spraket pa riktigt. Det ska vara hela tiden, inte bara mandag till fredag atta till tolv.
Det kanns som att jag kommer fram till saker just nu, samtidigt som jag tappar bort saker. Sa att laget egentligen ar detsamma som alltid, fast det kanns atminstone som att jag ror mig framat.
Och nagon dag ska jag stryka till och borja prata tyska med tyskarna. Forbannar mig sjalv for att jag inte borjade forsta gangen jag traffade dem. Nu kanns det egentligen for sent. Men den finns ju nanstans, en bit in i huvudet. Jag maste bara plocka fram den igen. Hur svart kan det vara, egentligen? Vi har ju konstaterat att det ar ett latsassprak, eller hur, Marie?
Idag laser jag Dan Andersson och vantar pa nasta omgang regn. Tanker pa hemma, men vill inte dit an.
Kalas, karaoke, Corner Jazz
Igar insag jag att det ar en sann provning att aka kinesisk buss i hogklackade skor. Men jag overlevde hela vagen fram till Huang Tai Lu, dar jag letade mig fram till Zhang Xin och Chris som vantade pa mig. Sedan bar det ivag till en restaurang, dar vi firade Zhang Xins fodelsedag med enorma mangder mat och ol. Zhang Xin ar en av mina couchsurfing-vanner, Chris ar hennes amerikanska flatmate. Han jobbar med att filma kinesiska reklamfilmer, och pratar grym kinesiska. Typ 12 personer var pa middagen, mest kinesiska killar (kollegor och klasskompisar till Zhang Xin), men ocksa en kinesisk tjej, en tysk tjej vid namn Dorothea, samt jag och Chris. Det var ett fasligt gan bei-ande (gan bei betyder "torrt glas", det vill saga botten upp) hela kvallen, och gratis ol ar ju inte helt fel. Folk var trevliga och glada, och maten var god, i synnerhet Pekingankan och ekorr-fisken. Noterade roat vilka av de kinesiska gasterna som ar rodnare. (Halften av alla asiater har nan slags genetisk avvikelse som gor att de inte riktigt pallar alkohol, utan rodnar sa fort de far ett glas eller tva i sig.) Chris forsokte overtyga mig och Doro om att anledningen till att det gar utfor for USA ar att folk inte langre tror pa Gud. Han havdade att det gatt at skogen for alla lander som gett upp kristendomen. Jag forsokte havda att Sverige har klarat sig ganska bra trots sekularisering, men det ville han inte lyssna pa. Herregud. (Heh.)
Framat halv tolv var festen slut, jag tog en taxi till stan. Ringde Soren som vralade att folket var pa Le Bang men snart skulle till Holiday och sjunga karaoke. Motte dem utanfor Le Bang, stod och hangde en stund. Soren sa att jag sag "very Sigourney Weaverish" ut. Jaha, sa jag. Karaoken var mattligt rolig, jag sjong bara Barbie Girl, som tydligen blivit min lat sen jag sjong den for nagon manad sen. Underbart. Jag och Laura fick nog av Martins vralsang i mikrofonen (han ar en mycket hogljudd person aven utan mikrofon), och vi drog ivag folk till Corner Jazz. Dar spelades det battre musik an pa Le Bang, aven om dansgolvet ar farligt ojamnt. Jag dansade med en skummis som havdade att han var fran Vermont. Jag fragade var Vermont lag, och han sa "up north". Jag sa att jag visste det, men inte pa vilken sida av sjoarna. Han svarade med ett tveksamt "eh... sort of in the middle". Detta i kombination med hans lite markliga engelska (som jag tankte kanske var nan slags ghetto gangsta-engelska som jag inte ar sa bekant med) gor att jag nog far konstatera att han ljog.
Traffade aven pa Alex, killen med den sota Manchesterdialekten. Vi pratade lite, eller rattare sagt forsokte prata. Hans kinesiska flickvan gjorde det svart. Hon maste vara det svartsjukaste jag sett i hela mitt liv. Sa fort hon markte att Alex pratade med mig stallde hon sig framfor honom och klangde valdsamt med en tydlig "du ska inte tro att du far ens komma i narheten av min pojkvan"-min, tills han mer eller mindre fick ge upp forsoken att prata med mig. Stackars karl.
Kom hem halv fyra, stupade i sang. Valdigt schysst kvall (natt). Idag har jag atit lunch med Laura och polskorna, och inget mer an sa. Eventuellt drar jag pa punkkonsert ikvall, forutsatt att jag far tag pa Olle, som vet var och nar och hur. Imorgon ska jag traffa Xianghun och kanske Cynthia. Men nu ar det kaffedags. Jag vill dessutom undkomma den koreanska tanten som sitter bredvid mig och ogenerat spionerar pa bilderna jag kollar igenom (och lagger upp pa bilddagboken, ta en titt pa dem). Hennes kinesiska uttal ar fantastiskt svarbegripligt.
Och idag tanker jag inte ens skriva att jag egentligen borde plugga. Det vet ni redan.
tanke, torsdag morgon
genom ryggradens
alla kryphål
får hjärtat bud om
lakanens torrhet
madrassens tomhet
och axlarna värker
till svar
15 oktober
Godeftermiddag varlden, det ar annu en idiotisk dag.
En san dar dag da jag borde gora saker. Da jag borde rycka upp mig och forsoka ta in varlden runt omkring. Jag skulle bara till internetcafeet for att skriva ett grattismail till Mickis och kolla mitt bankkonto. Nu har jag suttit har i sakert tva timmar, for tillfallet kollar jag pa gamla Nile City-grejer. Och det ar ju javligt smart av mig. Men jag orkar verkligen inte gora nanting alls. Det finns liksom inte, inte idag.
Jag borde aka till stan och kopa en fodelsedagspresent till Zhang Xin, jag ska pa hennes fodelsedagsmiddag imorgon kvall. Jag borde ta reda pa vart middagen faktiskt ska aga rum, nar jag tanker efter. Men jag gor allt det dar imorgon. Jag orkar inte idag. Jag har sovit for lite, pluggat for lite, gjort for lite. Och sa har jag ont i ryggen. Jag hatar min sang. Min planer pa att flytta ut fran campus kanske blir verklighet fortare an planerat om sangen ska fortsatta plaga mig sa har. Min rygg grater. Tack gud for blindmassage-stallet.
Ar som bekant standigt omgiven av koreaner. Korea framstar alltmer som ett helt vansinnigt land. Koreanska tjejer ar helt hejdlosa, i sin sminkfanatism och sina hogklackade skor. En av vara larare sa att koreaner tycker att det ar oartigt att inte sminka mig, och det skulle inte forvana mig om det stammer. Det ar liksom inte fraga om huruvida man vill sminka sig eller ej, man ska gora det. Punkt. Tjejen som sitter framfor mig i skolan har en spegel uppfalld pa bordet, istallet for ett lexikon (som alla andra). Hon har en bild pa sig sjalv som bakgrund pa mobilen. Hon ar kanske det mest extrema exemplet, men alla koreanska tjejer ar stylade till tanderna, valdsamt sminkade och bara sa javla plastiga. Trevliga och glada, men plastiga. De koreanska killarna roker, allihop, och manga har nordglasogon med fonsterglas i. En koreansk medelalders man i var klass har det kinesiska uttalet gud glomde, och idag fick jag en kansla av att han tyckte att jag var en oartig fan for att jag tilltalade honom som vem som helst. Mina koreanska klasskompisar bugar latt nar de moter honom, och tydligen har man tva helt skilda satt att prata med aldre och jamnariga. Horde att Korea har oerhort hog sjalvmordsstatistik, och bara de senaste tre veckorna har fyra koreanska kandisar tagit livet av sig. Fruktansvart markligt land.
Just nu langtar jag hem litegrann.
Nu ska jag slapa mig harifran innan jag vaxer fast i stolen. Ska springa nagra varv pa idrottsplan, duscha, ata, plugga. Banne mig. I helgen ska jag gora saker. Da kommer jag garanterat att vara pigg. Meh.
En san dar dag da jag borde gora saker. Da jag borde rycka upp mig och forsoka ta in varlden runt omkring. Jag skulle bara till internetcafeet for att skriva ett grattismail till Mickis och kolla mitt bankkonto. Nu har jag suttit har i sakert tva timmar, for tillfallet kollar jag pa gamla Nile City-grejer. Och det ar ju javligt smart av mig. Men jag orkar verkligen inte gora nanting alls. Det finns liksom inte, inte idag.
Jag borde aka till stan och kopa en fodelsedagspresent till Zhang Xin, jag ska pa hennes fodelsedagsmiddag imorgon kvall. Jag borde ta reda pa vart middagen faktiskt ska aga rum, nar jag tanker efter. Men jag gor allt det dar imorgon. Jag orkar inte idag. Jag har sovit for lite, pluggat for lite, gjort for lite. Och sa har jag ont i ryggen. Jag hatar min sang. Min planer pa att flytta ut fran campus kanske blir verklighet fortare an planerat om sangen ska fortsatta plaga mig sa har. Min rygg grater. Tack gud for blindmassage-stallet.
Ar som bekant standigt omgiven av koreaner. Korea framstar alltmer som ett helt vansinnigt land. Koreanska tjejer ar helt hejdlosa, i sin sminkfanatism och sina hogklackade skor. En av vara larare sa att koreaner tycker att det ar oartigt att inte sminka mig, och det skulle inte forvana mig om det stammer. Det ar liksom inte fraga om huruvida man vill sminka sig eller ej, man ska gora det. Punkt. Tjejen som sitter framfor mig i skolan har en spegel uppfalld pa bordet, istallet for ett lexikon (som alla andra). Hon har en bild pa sig sjalv som bakgrund pa mobilen. Hon ar kanske det mest extrema exemplet, men alla koreanska tjejer ar stylade till tanderna, valdsamt sminkade och bara sa javla plastiga. Trevliga och glada, men plastiga. De koreanska killarna roker, allihop, och manga har nordglasogon med fonsterglas i. En koreansk medelalders man i var klass har det kinesiska uttalet gud glomde, och idag fick jag en kansla av att han tyckte att jag var en oartig fan for att jag tilltalade honom som vem som helst. Mina koreanska klasskompisar bugar latt nar de moter honom, och tydligen har man tva helt skilda satt att prata med aldre och jamnariga. Horde att Korea har oerhort hog sjalvmordsstatistik, och bara de senaste tre veckorna har fyra koreanska kandisar tagit livet av sig. Fruktansvart markligt land.
Just nu langtar jag hem litegrann.
Nu ska jag slapa mig harifran innan jag vaxer fast i stolen. Ska springa nagra varv pa idrottsplan, duscha, ata, plugga. Banne mig. I helgen ska jag gora saker. Da kommer jag garanterat att vara pigg. Meh.
Ey, commandante!
Just nu skrattar jag at att allas var kare ecuadorian Fernando alltid kallar alla tyskar for "commandante", och gor Hitlermustasch med tva fingrar under nasan. Vilken javla stjarna han ar, Fernando.
Och sa grater jag en skvatt over att Blondinbella tydligen ska ta en paus i sitt bloggande. Vilken tragedi.
Dagens horforstaelselektion sparade ur i stora matchmaking-timmen. Li Daiguang ar tydligen bara 17 ar. Lilla gubben! Han sag mycket generad ut nar var larare gav honom en kram. Alex blev en aning fornarmad nar koreanskorna klappade i handerna at att han var singel (sedan han sagt att han nyss gjort slut med sin flickvan och var ganska ledsen). Efter midterm-proven ska vi ut och festa med klassen, det ska jakligt roligt.
Idag ska jag gora nat vettigt. Tror jag. Vet bara inte vad annu. Inte bara plugga och dricka snabbkaffe.
Om Ulysses (och allting annat)
Trott och seg och javlig. Jag antar att jag mar precis som jag fortjanar.
Kom hem klockan fem inatt.
Vet inte vem det var som betalade tillbringaren med whisky och cola pa Soho Bar. Inte var det jag i alla fall.
Tappade bort mitt nyinkopta mobilsmycke, i form av en liten lyckokatt.
Dansade till Le Bangs vanliga spellista. I will survive ar en helt fantastisk lat.
Traffade en amerikan som sag ut lite som en elak version av Mattias Spangmyr. Han hette Ulysses. Pa allvar, Ulysses. Spanade lite pa honom bara darfor. Ulysses. Han lovade oss att Barack Obama kommer att vinna presidentvalet.
Spelade tarning med en jobbig kines pa Corner Jazz.
Sheng dun-ol ar fan inte gott. Qingdao-rodvinet var daremot over forvantan.
Blev lite radd for vansinnet i Martins ogon nar det spelades Nirvana och dansgolvet forvandlades till en moshpit.
En svensk kille lag pa en bank och sov.
En rodharig kille fran Manchester sa att Kent var ett bra band. Han hade sot dialekt.
Fick bara lite lite ont i fotterna av mina nya fina skor.
Det var en trevlig natt.
Idag har jag atit lunch och druckit kaffe med Hyeon. Borjade fundera pa om jag kanske ska aka till Korea nan gang under aret. Det gar tydligen att ta sig dit med farja for typ 1000, tur och retur. Vore schysst, nar jag anda ar i trakterna, liksom.
Jag maste saga att jag ar ganska trott pa engelska. Aven om jag inte har nagra storre problem att uttrycka mig pa engelska sa tar det anda mer energi an att prata sitt modersmal. Och ju mer jag pratar andra sprak, desto mer borjar jag inse vilket fint sprak svenska ar. Jag saknar det, pa riktigt. Jag saknar ljuden. Jag saknar u. Jag saknar y. Jag saknar r. Jag saknar e. Jag saknar konsonantkombinationerna och melodin. Laser saker hogt for mig sjalv och orden smakar gott.
Jag gillar den har stan.
Kom hem klockan fem inatt.
Vet inte vem det var som betalade tillbringaren med whisky och cola pa Soho Bar. Inte var det jag i alla fall.
Tappade bort mitt nyinkopta mobilsmycke, i form av en liten lyckokatt.
Dansade till Le Bangs vanliga spellista. I will survive ar en helt fantastisk lat.
Traffade en amerikan som sag ut lite som en elak version av Mattias Spangmyr. Han hette Ulysses. Pa allvar, Ulysses. Spanade lite pa honom bara darfor. Ulysses. Han lovade oss att Barack Obama kommer att vinna presidentvalet.
Spelade tarning med en jobbig kines pa Corner Jazz.
Sheng dun-ol ar fan inte gott. Qingdao-rodvinet var daremot over forvantan.
Blev lite radd for vansinnet i Martins ogon nar det spelades Nirvana och dansgolvet forvandlades till en moshpit.
En svensk kille lag pa en bank och sov.
En rodharig kille fran Manchester sa att Kent var ett bra band. Han hade sot dialekt.
Fick bara lite lite ont i fotterna av mina nya fina skor.
Det var en trevlig natt.
Idag har jag atit lunch och druckit kaffe med Hyeon. Borjade fundera pa om jag kanske ska aka till Korea nan gang under aret. Det gar tydligen att ta sig dit med farja for typ 1000, tur och retur. Vore schysst, nar jag anda ar i trakterna, liksom.
Jag maste saga att jag ar ganska trott pa engelska. Aven om jag inte har nagra storre problem att uttrycka mig pa engelska sa tar det anda mer energi an att prata sitt modersmal. Och ju mer jag pratar andra sprak, desto mer borjar jag inse vilket fint sprak svenska ar. Jag saknar det, pa riktigt. Jag saknar ljuden. Jag saknar u. Jag saknar y. Jag saknar r. Jag saknar e. Jag saknar konsonantkombinationerna och melodin. Laser saker hogt for mig sjalv och orden smakar gott.
Jag gillar den har stan.
7 oktober 2008
det står eight där jag har fingrarna
åtta är mitt nummer
så jag suger sakta tag om
denna galna punkt i vanligheten
om jag inte aktar mig faller jag fyra våningar
och blir en hög på betongen
utanför fönstret
nedanför molnen
ovanför ett brunt åttavåningshus
väntar en av Fushans toppar
som en fast punkt i galenskapen
jag är yngre än väntat
låtsasfarlig
vittrande och väntande
hävdandes att åtta milligram är bättre än tio
för åtta är mitt nummer
och året är nollåtta
och det här är bara en av alla dagar
åtta är mitt nummer
så jag suger sakta tag om
denna galna punkt i vanligheten
om jag inte aktar mig faller jag fyra våningar
och blir en hög på betongen
utanför fönstret
nedanför molnen
ovanför ett brunt åttavåningshus
väntar en av Fushans toppar
som en fast punkt i galenskapen
jag är yngre än väntat
låtsasfarlig
vittrande och väntande
hävdandes att åtta milligram är bättre än tio
för åtta är mitt nummer
och året är nollåtta
och det här är bara en av alla dagar
Resa, onsdag till mandag
Jag orkar inte skriva nagon vettig resebeskrivning. Det far bli betyg istallet. 1 ar at helvete, 5 ar fantastiskt. Da aker vi:
- Nattag till Kaifeng - 4 Nattag is the shit. En skock galna sma barn harjade runt och pratade med oss, det var roligt. Mindre roligt var att vi kom fram till Kaifeng klockan 4:30 pa morgonen. Men det funkade. Intressanta diskussioner med Soren och Patrick framat kvallen, ocksa.
- McDonalds i Kaifeng - 3 God varm choklad, skont att sitta ner nagonstans pa morgonkvisten innan Kaifeng vaknat helt. God is a girl blev resans ledmotiv, efter att vi hort den cirka 14 ganger (pa riktigt) pa McDonalds.
- Longting-parken - 3 Tydligen en park fran typ Songdynastin (jattelange sen), pyntad med en massa stora skulpturer forestallandes olika OS-maskotar. Vi blev lite radda for Moskva 80-bjornen Mischa som saknade tre klor, och resten av resan holl vi nervost utkik efter ScaryBear. Fint med en tradgard, och trevligt med en trampbatstur (speciellt i och med att jag slapp trampa). Fast vi krockade nastan med en drakbat.
- Luften i Kaifeng - 1 Jag trodde att Beijing var en javlig stad vad galler smog. Kaifeng ar sju resor varre. Longtingparken kunde till exempel ha varit finare om man faktiskt hade sett nagonting av utsikten. Det gjorde man tyvarr inte. Inte alls. Helt sjukt.
- Kansla i benen - 3 De klaustrofobiska trapporna upp i Jarnpagoden dodade fullkomligt mina otranade larmuskler, resten av kvallen kandes det som att de skulle ga av. Men traningsvark kanns ju lite bra ocksa. Och Jarnpagoden var vard lite smarta.
- Hotpot-middag - 5 Sa starkt, sa starkt, sa gott, sa gott. At underbar hotpot med tofu, gronsaker, svamp, lammkott och nudlar pa en halvfancy restaurang. Det brandes, javlar anamma. Vi gan beiade i oss lite Yanjing-ol mellan chiliattackerna, och det var allmant supertrevligt.
- Hostel i Kaifeng - 3 Trevligare badrum har man sett.
- Buss till Luoyang - 2 Tog en timme langre an biljettforsaljartanten havdade, och fonstret skallrade som jag vet inte vad. Men vi tog oss fram, atminstone.
- Hostel i Luoyang - 4 Schysst och rent.
- Longmen-grottorna - 3 Tusentals nischer och grottor inhuggna i en bergvagg, prydda med Buddhastatyer. Samt tempel och grejer. Varsta tjusiga varldsarvet, hade kunnat vara fantastiskt. Men vi kom dit ganska sent, vilket gjorde att vi var tvungna att skynda ivag till de stallen som inte var upplysta pa kvallarna. Alltsa sprang vi forbi de haftigaste grejerna (bergvaggen med buddhorna), for att sedan inse att man inte kunde komma tillbaka in dit. Sa vi fick i stort sett noja oss med att kolla in allt det haftiga fran andra sidan floden. Det var ju tjusigt, men aningen frustrerande. Jag avskyr hur kineserna organiserar saker.
- Buss till Shaolintemplet - 1 Alla ville hemskt garna dra med oss till Shaolintemplet, den ena ihardigare an den andra. Vi virrade runt pa busstationen och visste inte riktigt vem vi skulle lita pa. Slutligen foljde vi med en dam i uniform (vi gick pa den latta, det sag liksom lite mer seriost ut), och betalade dubbelt pris for en buss som inte alls bara tog oss till Shaolintemplet, utan forde oss ut pa en riktig kinesturisttur, komplett med guide och en gul liten flagga. Fattades bara roda kepsar.
- Shaolintemplet - 4 Kanske det mest turistiga jag nagonsin besokt. Och helvete vad mycket folk. Men anda, grymt imponerande kung fu-uppvisningar; knattar som slog atta frivolter pa rad, folk som slog av metallstanger mot huvudet, you name it. Sjalva templet var givetvis vackert, men trangseln var alldeles galen. De hundratals pagoderna i pagod-skogen var haftiga, och de ar till skillnad fran templet faktiskt uraldriga pa riktigt.
- Vart lilla resesallskap - 4 Trevliga kineser som var makta imponerade over att vi kunde lite kinesiska, och som givetvis ville posa pa kort med oss. En tjej fran Hangzhou upplyste oss om att allt ar battre i Hangzhou (mat, manniskor, natur). Haha.
- Shui xi - 1 Vi blev tipsade om att testa Luoyangs specialitet vad galler mat. En restaurang serverar "vatten-buffe", som fatt sitt namn av att ratterna snabbt ramlar in en efter en, som rinnande vatten. Tyvarr var dessa ratter mestadels riktigt ackliga. Testa inte Shui xi om ni kommer till Luoyang.
- Fotmassage - 4 Andra vaningen pa vart hotell hade roda lampor i korridoren och suspekta skyltar. Massage stod det, men vi hade misstankar om att det kanske bjods pa mer an massage dar. Av nagon anledning beslot vi oss for att undersoka saken, och fann forst ett rum med rod belysning och stora massagefatoljer. I korridoren fanns hotellrum med rod belysning. You do the math. Men ingen annan var dar, och vi fick schysst fotmassage for 28 yuan. Kittlades en aning, men gjorde gott for trotta resefotter.
- Luften i Luoyang - 2-4 Nastan lika javlig som Kaifeng forsta dagen, men andra natten askade det, sa luften var klar och upprensad dagen vi skulle aka darifran. Satt en bra stund i graset vid Yi-floden och njot av sol och luft.
- Taget hem - 3 Vi hade tankt oss sovplatsbiljetter for lordag natt, men det kunde vi fetglomma. Det fick bli sittplatsbiljetter for sondag natt istallet. Vi satt alltsa i 15 timmar. Roade oss med olspelet i fyra timmar, suckade och forsokte sova i nagra timmar, pratade film och at frukt de sista timmarna. Ett galet gulligt litet flickebarn tittade fascinerat pa mig i en timme, och sprang sedan fram och sa "Hellooo", samt gav mig tre kastanjer. Aww.
- Resesallskap - 4 Soren och Patrick ar skona manniskor.
I det stora hela en bra resa. Nu har jag ont i ryggen, och jag ar trott som ett as. Maste atervanda till verkligheten och forbereda infor morgondagens lektioner. Lagger upp bilder pa bilddagboken sa smaningom. For ovrigt ar resans ord crude cookies.
