Vind
Efter en natt av alldeles for dalig somn vaknade jag och horde att det regnade. Kikade forsiktigt ut mellan gardinerna, sag att det inte bara regnade; det sporegnade, och blaste halv storm. Suckade djupt och krop ned i sangen igen. Nar jag vaknade igen nagra timmar senare sken solen. Kande mig en aning dum. Jag ska ju vara vikingen har pa Ocean University, det ar ju jag som sager att "ah det ar val ingen match med vinter, det kommer knappt vara minusgrader hemma ar det minsann 20 grader kallt ibland, blahablaha", och sa ger jag upp for lite regn. Pinsamt, Anna, pinsamt. Fast egentligen handlade det mest om somnbrist.
Men man kan onekligen saga att det blaser litegrann. Tva minuters-promenaden till snabbkopet var en ren kamp. Jag fick kanslan av att man kanske kunnat flyga en bit om man bara skuttat till i precis ratt ogonblick. Det ar varmt i solen, men vinden ar svinkall. Jag borjar fa vissa foraningar om hur vintern faktiskt kommer att bli. Jag ar nog ingen viking, nar jag tanker efter.
Pa snabbkopet konstaterade jag an en gang att det inte finns nagot vart att ata dar. Det ar fascinerande hur ett land med en sadan rik matkultur kan ha sa daliga snabbkop. Det finns snabbnudlar, kakor, sunkig Nestle-mjolk, lite notter, en massa oversockrade, mystiska fruktjuicer och brod. Fast inte gott brod, utan kinesiskt brod som smakar tartbotten. Jag saknar det ackliga brodet (dvs, det goda grova brodet som jag och Marie alltid kopte, som fick heta det ackliga brodet for att Marie trodde att det skulle vara ackligt). Hur som helst slutade mitt snabbkopsbesok med att jag kopte ett paket kakor, brist pa battre. Pyttesma chokladkakor, i en forpackning med en tecknad fantasyprins pa. Jag at alltsa kakor till frukost. Listigt, Anna, listigt. Jag ger mig fan pa att de ar fulla av melanin. Det vore ratt at mig.
Snart ska jag skutta ivag till stan (om jag inte blaser bort pa vagen), och traffa Liu Bing. Packar kappsacken full med spannande kinesiskabocker och ser till att fa lite privat laxhjalp av henne. Hon sa att det var okej.
_ _ _
I'm alive
oh I'm alive
but for chips
and for freedom
I could die
Jag ler alltid nar jag hor de dar raderna.
Men man kan onekligen saga att det blaser litegrann. Tva minuters-promenaden till snabbkopet var en ren kamp. Jag fick kanslan av att man kanske kunnat flyga en bit om man bara skuttat till i precis ratt ogonblick. Det ar varmt i solen, men vinden ar svinkall. Jag borjar fa vissa foraningar om hur vintern faktiskt kommer att bli. Jag ar nog ingen viking, nar jag tanker efter.
Pa snabbkopet konstaterade jag an en gang att det inte finns nagot vart att ata dar. Det ar fascinerande hur ett land med en sadan rik matkultur kan ha sa daliga snabbkop. Det finns snabbnudlar, kakor, sunkig Nestle-mjolk, lite notter, en massa oversockrade, mystiska fruktjuicer och brod. Fast inte gott brod, utan kinesiskt brod som smakar tartbotten. Jag saknar det ackliga brodet (dvs, det goda grova brodet som jag och Marie alltid kopte, som fick heta det ackliga brodet for att Marie trodde att det skulle vara ackligt). Hur som helst slutade mitt snabbkopsbesok med att jag kopte ett paket kakor, brist pa battre. Pyttesma chokladkakor, i en forpackning med en tecknad fantasyprins pa. Jag at alltsa kakor till frukost. Listigt, Anna, listigt. Jag ger mig fan pa att de ar fulla av melanin. Det vore ratt at mig.
Snart ska jag skutta ivag till stan (om jag inte blaser bort pa vagen), och traffa Liu Bing. Packar kappsacken full med spannande kinesiskabocker och ser till att fa lite privat laxhjalp av henne. Hon sa att det var okej.
_ _ _
I'm alive
oh I'm alive
but for chips
and for freedom
I could die
Jag ler alltid nar jag hor de dar raderna.
Kommentarer
Postat av: Sanna
Snabbköpen låter som de italienska. Ryser. Sockrat bröd med mer sockrat bröd. Och några grislår upphängda i taket.
Trackback
