sharlan

Det visade sig vara minus tolv grader när vi landade i Oslo i fredags, vilket vi inte riktigt räknat med; kamrat Kristiansen hade till exempel bara Converse på fötterna, och jag hade inga direkt varma kläder med mig. Tanken på Raske menn värmde oss dock, och inne hos CS-Katti var det varmt, nästan för varmt sen på natten. Men det fanns en hängmatta, i vilken jag sedermera sov, och vaknade då och då och kikade på Marie och Ellen som smygskedade på golvet. Vi hann även med en öl och en potentiellt livsfarlig liten nattpromenad på förbannat hala trottoarer. Sanda, norrmän, sanda!

På lördagen vaknade vi sent och gjorde ganska lite. Räknade skidåkare i stan (många, bekräftad fördom om Norge, check!), åt kebab, fikade. Kom till Ederkoppen på kvällen och insåg att alla utom vi var sådär lite lagom uppklädda, som att de skulle på operan liksom. Vi såg en kvinna med en väst som såg ut att vara gjord av skabbrävspäls, hånskrattade lite åt det (och glömde möjligen bort att norrmän ju förstår svenska, så som vi förstår norska, eller bättre).

Att vi förstår norska bevisade vi sedan genom att skratta på rätt ställen under Raske menn-föreställningen. Det fanns en massa ställen att skratta på. Ingen idé att säga alltför mycket om showen, man får vänta på youtube-klippen, men det var vansinnigt och roligt, med gungor och stråkkvartett och banjo och en trehjuling och sång och antimobbingdans och en fars och en tvättäkta nakenchock. Kjempemorsomt! Och om inte hade varit såna fån hade vi kanske kunnat få prata med Anders Hoff efteråt. Men nu ska vi inte gräma oss över det. 

Sedan fnissade vi hela vägen ut till baracken i Rommen, och fnissade det första vi gjorde när vi vaknade, och fortsatte hela söndagen via Astrup Fearnley-museet, Vigelandsparken, Ellens kusin i Fetsund och så Gardermoen-Oslo och ända hem. Youtubade Nyheter for tunghörte och somnade nöjd.