sharlan

Vad är det nu med Simon and Garfunkel och snön? Något som hänger ihop. Något i det mjuka, och i känslan av att bäddas in, att allt dämpas, mildras.

Jag orkar inte sjunga, men lyssnar på stämsången, lyssnar bättre än förut. Hör något mer? Kan varje ord i texterna, fortfarande. Inget följer med som det här.

Rummet luktar rökelse och nysläckt tändsticka. Det finns ingen ork i den här människan. Har inte öppnat munnen för att sjunga på tre dagar, inte ens velat.

Wednesday morning 3 AM. Nej, jag kan inte heller sova.