sharlan

Det är nästan två månader sedan jag skrev nu. Det har varit två fina månader, på olika och oväntade sätt. Berlin var wunderschön, lätt att förälska sig i, medan London var stort, stressigt och soligt (och Drayton var litet, lugnt och soligt). Kom hem från Berlin och tyckte att Stockholm var tråkigt, men ändrade mig efter London. Kanske för att solen vågat sig fram då, för att det blev varmt och vår på riktigt, eller nästan sommar. Jag antar att alla ställen i Sverige är bäst på sommaren, men det känns extra tydligt i Stockholm. Jag tror att jag äntligen börjar tycka om stället. Det tog bara nio månader (som en graviditet, efter nio månaders väntan föds en kärlek till staden).

Jag har börjat jobba, skrivit den sista tentan för terminen, flyttat om bland sakerna i lägenheten (lite), hittat nya små ställen att vimsa runt på, har dansat jag vet inte hur många polskor. Det var lite oväntat, denna plötsliga dansmani, men det var antagligen precis vad jag behövde. Snurra på stället för att ta sig framåt, och allt det där.

Nu är jag i Mockfjärd i ett par dagar, det är överfullt av midsommarblomster och försjunket i sommarlovsro. Elvis stryker omkring och jamar gnälligt, Anders och Olle pratar musik, i morgon får jag träffa Elda igen. Jag önskar att jag hade en till sommar i år, så att jag kunde ha en i Stockholm och en här. En som rör på sig och en som vilar.