最后的抒情 - 俞心焦

Den sista känsloyttringen  -  Yu Xinjiao
 
Jag ska lämna dig
Flytta till en säkrare plats att älska dig på
Där ska jag vara frisk som ett barn     obekymrad     genomskinlig
Jag ska delta i arbetet     känna ett slags tacksamhet mot livet
Om solskenet är fint ska jag släppa fram ett leende
och säga till mig själv:     Förutom dig     har jag inget alls
Förutom skönhet     vet jag ingenting
Och jag ska säga     gång på gång     ska jag säga:
Du är vårens ögonsten     himlens böner
Havsvågornas livslånga sökande

Nu ska jag förlora all förmåga att tala
Utan tanke på vad det kostar
ska jag bruka tusen sorters tysta ljud
och tiotusen stilla sånger
bara för att prisa ett av dina hårstrån
Nu ser jag för tiotusenförsta gången
det svarta skenet som svävar runt ditt huvud
framför persikoträden i mars

Du kom hit till min sida i en tid då kärleken var sällsyntare än guld
mer kortlivad än bladkaktusen      mer mödosam än järnträdets blomning
Du är den enda lilla eldslågan i en värld av snö och is
Den enda lilla meningen      den lilla symbolen för kärlek
Du är snöfall från en klar himmel      störtregn i solskenet
Ett källsprång djupt ned i vulkanen
Är det vackraste gudinneberget under himlen
Är riktningen för nästa generation av unga kvinnor
Roten till mitt onda och dikternas källa

När marken vill ha utsäde      himlen vill ha vingar
Släkte efter släkte vill vara herrar i sina egna hus     vill jag      bara ha dig
Du är den enda dottern i Tangdikter och Songkväden
Du bor i mönsterhemmen bland persikoblom och solsken       i en otvungen sovsal för begåvade
Du är skolsången på sanningens, godhetens och skönhetens universitet
Den mest älskade sidan i skolans historiebok
Och jag ska säga än en gång     säga än en gång att
utöver ditt namn     finns inga tecken som inte är skräp
Utöver de dikter jag skriver till dig
finns inga dikter som kan bli eviga klassiker

När hon var i just din ålder vände min mor åter från floden till persikoträden
Hon vände åter till persikoträden för att hennes barn skulle kunna förälska sig i dig
Hon skulle låta mig födas bland persikoträden      dö bland persikoträden      förälska mig i dig bland persikoträden
Innan jag föddes      hade min mor redan förälskat sig i dig i sitt barns ställe
Innan du föddes      fanns redan       du

Din mormor och morfar på floden som älskade dig
Din far och farfar bland molnen som älskade dig
Dina anfäder som med vapen i hand korsade landet
De levde på floden      och dog bland molnen
För att låta mig förälska mig i dig
De kämpade livet genom       utsattes för prövningar      men hade aldrig dig
De var ungkarlar med fruar      jungfrur med makar
Om de bara fått ha dig      hade de kunnat offra kärleken och livet
Kunnat låta bli att föda mig

Men      men      men om      jag inte fötts, vem hade då fötts?
Så många har dött        Jag är den enda som inte fruktar livet
Inte fruktar vedermödor         inte fruktar dikt och ära
Jag fruktar bara döden        Jag kommer att frukta döden även efter att jag dött
Jag ska leva      vara odödlig         vara en god människa
Jag är ett geni        som vågat sig ned på jorden

Nu ska jag lämna dig      Långt långt härifrån
kan min kärlek till dig djupna och breddas
Jag ska till en säkrare plats att älska dig på
Där leder vägarna till mina blodådror
Där är jag i jämvikt med himlen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0