Första kvällen
Telefonen skärpte till sig, och jag kan nu nås på +86 132 6965 6229. Inte för att jag tycker att ni ska dra på er monstertelefonräkningar, men det kan eventuellt funka att sms:a.
Allt känns lite lugnare, och jag har pratat med Xuan om att träffas i helgen. Har inte sett henne sen tokdansen på Destination. Det var äckligt varmt då också, minns jag.
Och svaret på frågan Finns det ris i Kina? är uppenbarligen nej, åtminstone här på mitt hostel. De fyra finnarna försökte beställa stekt ris här i baren/restaurangen, men tji fick de.
Allt känns lite lugnare, och jag har pratat med Xuan om att träffas i helgen. Har inte sett henne sen tokdansen på Destination. Det var äckligt varmt då också, minns jag.
Och svaret på frågan Finns det ris i Kina? är uppenbarligen nej, åtminstone här på mitt hostel. De fyra finnarna försökte beställa stekt ris här i baren/restaurangen, men tji fick de.
Om jetlag vore något logiskt så borde det kännas som att det är eftermiddag nu (klockan bör vara strax efter ett i Sverige), men det känns snarare som att det är sent sent på kvällen. Kanske uppfattade jag aldrig riktigt natten som gick, utan är fortfarande kvar i gårdagskvällen, som pågått i en evighet? Ska försöka hålla mig vaken till nio åtminstone.
Beijing
Sa fort du tar klivet ut ur flygplanet och in i flygplatsgangen: lukten. Det luktar Beijing, sa tydligt att det nastan ar skrattretande. Det luktar alls inte gott, men valdigt valbekant. Det luktar stad, liv och dod, samt lort. Beijing ar ett smoggigt elande idag, jag hoppades nar flyget narmade sig stan att det bara var dimma, men jag borde sa klart ha insett att det aldrig bara ar dimma.
Det kanns sorgligare att vara har an forut. Mest for att jag denna gang verkligen saknar nagon dar hemma, har rest ifran nagon. Det varker lite (mycket) i hjartat, men man maste vaga, ocksa, vaga tro pa att det haller. Det gor det. Jag sager till mig sjalv att jag ska vara glad over att jag har nagon att sakna, och att nagon saknar mig. Men det varker inte mindre for det.
Om det vill sig val flyttar jag in i ett riktigt rum i morgon, och har ocksa fatt ratsida pa min telefon. Tills dess hanger allting lost i luften, och ar lite lite laskigt. Men de bla husen vid Beixinqiao star kvar.
Det kanns sorgligare att vara har an forut. Mest for att jag denna gang verkligen saknar nagon dar hemma, har rest ifran nagon. Det varker lite (mycket) i hjartat, men man maste vaga, ocksa, vaga tro pa att det haller. Det gor det. Jag sager till mig sjalv att jag ska vara glad over att jag har nagon att sakna, och att nagon saknar mig. Men det varker inte mindre for det.
Om det vill sig val flyttar jag in i ett riktigt rum i morgon, och har ocksa fatt ratsida pa min telefon. Tills dess hanger allting lost i luften, och ar lite lite laskigt. Men de bla husen vid Beixinqiao star kvar.
