sharlan

Sa fort du tar klivet ut ur flygplanet och in i flygplatsgangen: lukten. Det luktar Beijing, sa tydligt att det nastan ar skrattretande. Det luktar alls inte gott, men valdigt valbekant. Det luktar stad, liv och dod, samt lort. Beijing ar ett smoggigt elande idag, jag hoppades nar flyget narmade sig stan att det bara var dimma, men jag borde sa klart ha insett att det aldrig bara ar dimma.

Det kanns sorgligare att vara har an forut. Mest for att jag denna gang verkligen saknar nagon dar hemma, har rest ifran nagon. Det varker lite (mycket) i hjartat, men man maste vaga, ocksa, vaga tro pa att det haller. Det gor det. Jag sager till mig sjalv att jag ska vara glad over att jag har nagon att sakna, och att nagon saknar mig. Men det varker inte mindre for det.

Om det vill sig val flyttar jag in i ett riktigt rum i morgon, och har ocksa fatt ratsida pa min telefon. Tills dess hanger allting lost i luften, och ar lite lite laskigt. Men de bla husen vid Beixinqiao star kvar.