sharlan

Det ar bara i couchsurfarlivet som en svensk tjej och en kinesisk kille tar emot en rysk kille och en kirgizistansk tjej pa resa, far en flaska israeliskt vin, bjuder pa Beijing-ol i utbyte, far den fantastiska fragan "would you like some biscuits from Uzbekistan?", hor dem smaprata pa hebreiska, smapratar sjalva pa kinesiska, och pratar allihop pa engelska, om allt ifran israelisk militartjanst till rysk tunnelbana och kinesiska skrivmaskiner.

Min lektion stalldes in, och jag foljde med dem till Himfrids torg. Men Forbjudna staden fick de avverka sjalva, jag ar hemma igen och halvkollar pa tv och ska snart forbereda lektioner.

Angaende tv-tramset om jordbavningen sa papekade Jing att man inte alls holl pa sa har efter Sichuan-jordbavningen, trots att manga manga fler dog dar. Men nu ar det tibetaner som dott, och da tar man chansen att fa det att verka som att man bryr sig, att anvanda ordet "tongbao" (syskon, av samma slakt) gang pa gang. Sa kan man passa pa att anvanda det nar tibetanerna klagar over nagot i framtiden, "men ni fick ju saaa mycket hjalp under jordbavningen, borde ni inte vara lite tacksamma kanske?" Javla fasoner. 

Lordagens kronika. Den far duga, antar jag.

Jag lovade Hong Kong-bilder forut, och de kommer nagon gang senare. Tillsammans med en miljard andra bilder Jing knappt de senaste veckorna, han ar en kameraterrorist. Fast den riktiga terroristen ar jag sjalv, som igar lyckades, ehrm, tappa kameran i golvet. Aterkommer nar jag fatt fanskapet lagat. Och det ar latt att tappa saker efter lite for mycket gin. Har jag markt. Men vi hade en hemskt trevlig kvall hos Olle och Shumin.

Som om det inte vore nog med baksmalla sa ar det idag aven nagot slags officiell sorgedag med anledning av jordbavningen i Yushu. Det innebar att hela landets nojesliv stangs ner. Baidus mp3-sajt ar stangd, det visas bara nyheter och trak pa tv, en spelning jag hade tankt ga pa ar framflyttad till nasta vecka. Och Jing stressar runt pa jobbet; ordern om att inte sanda nagra nojesprogram dok upp ganska plotsligt, och innebar ganska mycket krangel for hans avdelning, med tanke pa att flera av deras kanaler ar rena nojeskanaler. Sjalv sitter jag har och undrar vad allt detta ska vara bra for? Ar jag okanslig som tycker att det ratt onodigt att halla pa sa har? Det ar inte som att invanarna i Yushu blir gladare for att folk i ovriga delar av landet har lite trakigare an vanligt idag. Jag tror heller inte att det egentligen far oss att reflektera over jordbavningen mer an vi skulle ha gjort annars. Patvingat sorjande kanns bara lojligt. Alla tycker ju anda att det ar forjavligt att tusentals dott i Yushu, det behover vi inte order fran partiet for att tycka. Eller sa ar jag sjalvisk och gnallig, jag ar inte riktigt saker.

Annars da? Det har plotsligt borjat bli gront har i staden, och korsbarsblommorna har slagit ut. Ikvall ar vi vardar at tva israeliska couchsurfare, och i helgen ska det ater jobbas ordentligt.
Jag lyssnar pa Lonely China Day, men kanner mig allt annat an ensam.