sharlan

Mycket berömd skyline, utsikt över Hong Kong Island från Tsim Sha Tsui.

Gata i Mong Kok.

Kika över axeln på en av buddhorna i De tiotusen buddhornas tempel i Shatin.


Ytterligare fyra av tiotusen. En av de norra förorterna i bakgrunden.


Pinsamt nog har jag glömt vad snubben till vänster hette. Till höger är det i alla fall Andrew. I mitten en Buddha med psykiska problem.

Nattmarknad i Mong Kok, Andrews och Keiths ryggar, samt en skylt som tydligt markerar att vi inte längre är på fastlandet. I Hong Kong kan man faktiskt skriva xingyongpin, sexleksaker, på skylten, medan man i Kina skulle skriva något töntigt i stil med "hälsovårdsprodukter för vuxna".


Vi skulle göra fula miner på tunnelbanan, men jag började skratta istället. Andrew och Keith var bästa sällskapet man kunde ha, än en gång visar sig couchsurfing vara världens bästa uppfinning.


Från Hong Kong tog jag tunnelbanan över till Shenzhen, där Jing hade ordnat så att hans gamla klasskompis Wang Lijie (till vänster) visade mig runt. Hennes polare Shi Fu agerade chaufför, och vi åkte till något slags kitschig minoritetsfolkkulturpark (?). Sällskapet var intressantare än parken.


Och den här bilden får sammanfatta Shenzhen. På trettio har staden gått från att vara en sketen till fiskeby till att vara en av Kinas största städer, en kapitalismens huvudstad. Den är liksom speciell i det att den inte har någon personlighet alls, ingen historia, allt är nybyggt och nykonstruerat.

Tog tåget från Shenzhen till Guangzhou, och tåg därifrån till Beijing. Hong Kong var väl värt ett besök, men det är Beijing som är Staden.