sharlan

For tillbaka till Beijing, träffade lite folk, promenerade runt Houhai, flyttade mig själv och min numer överfulla resväska hem till Hang Jiao, i ett hus som bokstavligt talat ligger på bargatan i Sanlitun. I lägenheten bor också Leilei med pojkvän, men de syns knappt till. Däremot syns deras lite läskiga pitbullterrier vandra fram och tillbaka i lägenheten som en osalig och olycklig ande. Att den heter Doudou gör den bara marginellt mindre läskig.

 

Sedan fick jag reda på att Lilly på grund av orsaker inte kommer hinna hit innan jag åker, vilket kanske är det enda tråkiga som hänt under de här veckorna. Det fick mig å andra sidan att bestämma mig för att åka iväg igen, istället för att själv vandra runt i Beijing som en osalig ande. Hang Jiao tyckte att jag skulle åka till Pingyao, så till Pingyao åkte jag. En välbevarad uråldrig liten stad med en hel stadsmur runt omkring (som man kan gå uppe på) och utanför den en ny ful stad, så som man kan tänka sig att fula städer i Shanxi ska se ut. Hela Shanxi är alldeles brungrått, om än dramatiskt bergigt på sina håll.

 

Pingyao är nog outhärdligt under turistsäsongen, men nu ett par veckor efter nyår är det en fantastisk liten plats att vara på. Jag blir djupt nostalgisk av lukten av kolkaminer, inser att den försvunnit från hutongerna i Beijing. Det är så klart för alla lungors bästa, men något av stämningen försvann med den där brända lukten. Men här i Pingyao eldar man på, liksom i resten av den brungrå kolprovinsen. Nudlarna är goda och det är fint att vara ute på såna här ensamäventyr; bo på okänt hostel och bli skjutsad genom staden på pakethållaren på en liten elcykel. En kväll, två dagar och en morgon kvar i Kina. Det var ett mycket bra beslut att åka hit.