sharlan

Nu har jag med våld och vakuumpåsar packat min resväska och är alldeles redo att lämna staden och landet imorgon förmiddag. Hejdå Beijing, hejdå Kina, hejdå Hang Jiao och Jesse och ayi och shushu i ljusblå huset vid Beixinqiao. Det gör en liten aning ont att vara på väg härifrån igen, men den här turen bevisade att det går att komma tillbaka bara därför att, det går att ta en sväng förbi och bara umgås med Kina. Jag tar med mig kryddor, te, skivor, böcker, ett par nya klänningar, väldigt lortiga skor, lite sämre lungor än för tre veckor sedan, en god dos inspiration och återuppväckt språkflyt. 

 

Antagligen kommer jag att gråta en skvätt på terminal tre i morgon vid elvatiden, men de här senaste dagarna har ändå varsamt knuffat mig hemåt, med trafikstockning, allmän röra och väldigt grå himmel visat varför det kan vara fint att bo i Djura snarare än vid Dongzhimen. Nu är det tack och hej och på återseende. 再见 means that the people who say this to each other will meet again, skrev Liu Lu i ett sms när jag åkte från Guangzhou. Vi säger så, vi säger så.