sharlan

Hunden jag har heter Xiao Wu

När jag haltar ut från gården följer den efter
Vi går förbi grönsakslandet, förbi vallen, norrut, mot mormors hus
Jag ramlar omkull i plogfårorna, och den viftar på svansen
Jag sträcker fram handen, och den slickar rent blodet från min hand

Han är full, och säger att det finns en kvinna i Beijing
som är vackrare än jag. När de är barskrapade går de ut och dansar
Han tycker om kvinnor som dansar
Tycker om att se deras rumpor vicka fram och tillbaka
Han säger, att de låter i sängen, med vackra röster. Inte som jag som ligger knäpptyst
och alltid döljer mitt ansikte

Jag äter alldeles knäpptyst
Ropar ”Xiao Wu, Xiao Wu” och slänger ned ett par bitar kött
Den viftar på svansen och skäller glatt

När han tar tag i mitt hår och dunkar mig i väggen
viftar Xiao Wu oupphörligt på svansen
Han har ingen makt över den som inte är rädd för smärta

Först när vi kommer fram till mormors hus
kommer jag på att hon varit död i många år