sharlan

"Det fanns en motsvarighet i de bofastas värld till det vildas sam-vett. Ett sätt att orda där språket inte meddelade tankar utan bara förstärkte samvaron, inte olikt husdjurens sätt att stångas och slickas. Talesätt, gamla skämt, predikoslammer, ramsor, där talande och svarande knappt märkte vad som sades utan där rösten var det avgörande, och minspelet. Ett bygdemål där uttrycken var aningslösa - och på ett annat sätt idel aning, lyssnande lydnad efter en lag tusentals mil och år bortom länsman och Luther."

 

ur Järnkronan av Sara Lidman