sharlan

Det är den drömmen vi bär på, att bara få rå om ett litet hörn av världen, stort nog för ett hus och några träd, stort nog för att vara egen och ge rum att se ifrån sig. Visst var det vad du drömde? Kanske var det just det du hade. Jag saknar dig oändligt, saknar dig genom platserna själva, som att marken minns att du gått där och väggarna saknar hur rymd och avstånd ändrats av din närvaro.

 

att du bara vilar över vintern, att du töade fram på Värbacken i vår. Borstade den sista snön av Helly Hansen-jackan, tömde smältvatten ur stövlarna, låste upp bommen för dörren och klev in för att göra upp eld. Jag kommer dit då, och så värmer vi ut vintern och döden ur väggar och kläder.

 

att du kom tillbaka.