Fjäll

Ack fjällträd. Gråäcklig vacker lav. En mossans egen gravitation, där grenarna dras mot marken. Vem orkar streta över sjuhundra meter? Vi är allt lite närmare himlen, lite ensligare, lite tysta. Tallarna kroknar, björkarna suckar, och med ett sista utrop ger träden rum åt brist på träd. Mossan krasar efter en soltorr sommar, och de röda kryssen leder väg. Här är skatten, och här, och här. Varje stolpe en huvudstad i världen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0