sharlan

Jag drömde om dig i natt, pappa. Vi var i köket allihop, satt runt bordet och på kökssoffan, du kom in i jobbkläderna (gröna byxor och svart tjocktröja) och började rota efter något i det gamla skåpet. Du sa inte så mycket, upptagen med ditt letande, och vi pratade på, sa bara hej i förbifarten. Du var dig väldigt lik.
Sedan insåg jag, i drömmen, att det bara var en syn, att vi var där, men du var bara en illusion, och jag påmindes om att du ju inte var där på riktigt, att bilden av dig snart skulle upplösas. Just ja, tänkte jag, du är ju inte här egentligen. Det är vi som är här, medan det jag ser av dig snart skingras.
Det var bara ett konstaterande. Vi pratade vidare och jag suckade lite. Just ja, du är ju inte här.