sharlan

Ingen ska kunna gå miste om budskapet, tycks man ha tänkt på restaurangen, och därmed skrivit ut inte bara en, utan två identiska skyltar i A3-format på vilka det står "Tillträde förbjudet för japaner" i rött. Kinas fiender ska inte ha några grillspett, i alla fall inte på den här restaurangen.

Janice på couchsurfingträffen berättade att hon har en koreansk kompis som ser väldigt japansk ut, och att de båda råkat passera förbi en av de härjiga demonstrationerna vid Liangmaqiao för några dagar sedan. Hon hade då, lätt panikslagen, sagt åt honom att omedelbart låtsas svara i telefon med ett högljutt "annyeong haseyoooo", för att det verkligen skulle gå fram att han inte är japan, utan en helt vanlig ofarlig korean. Det har så vitt jag vet ännu inte rapporterats om att några japaner fått stryk, men ingen törs vara säker på att det inte kommer att hända.

Japanska ambassaden har dock utsatts för äggkastning, japanska bilar har fått vindrutorna krossade, och japanska butiker har vandaliserats. Honda och andra japanska biltillverkare har tillfälligt stoppat produktionen vid sina kinesiska fabriker, utan att lämna några besked om när verksamheten kan återupptas.

 

Så vad bråkar man om? Obebodda öar mitt i ingenstans, några prickar på Google-kartan mellan Japan och Taiwan, där det inte bor en enda människa. Diaoyu/Diaoyutai på kinesiska, Senkaku på japanska. Troligen finns det olja och/eller naturgas där, men inga människor. Fisk i vattnet, dock. Jag tänker inte uttala mig om vart öarna borde höra, det hela är en röra av kinesiska, japanska, amerikanska och taiwanesiska intressen; däremot måste jag berätta om hur dessa små öar fått Kina att nästan koka över.

 

Ungefär så här: Kina är korrumperat, ojämlikt, förorenat och förljuget. Det får du inte säga. Det ska du inte tänka på, och du ska sannerligen inte ut och demonstrera mot det. Samtidigt gror ilskan och frustrationen, ett hot om explosion hänger i luften, och vad kan då passa bättre än att ta ut allt på japanerna? Det är alltid lättare att skylla på någon annan, och japanerna är ju sedan gammalt "japanska jävlar" och ena förbannade banditer i Kinas ögon, så det är bara att spinna vidare. Om det är Japan du protesterar mot är det plötsligt tillåtet att demonstrera, då allt som flyttar fokus från interna problem är till nytta för partiet och dess genomkorrupta elit.

 

Varpå japanska ambassaden blir äggad. Varpå det skickas kedje-sms med budskap om att bojkotta japanska produkter för att "om du köper en japansk bil i år kommer stridsvagnarna som rullar på kinesiska gator nästa år också att vara japanska". Varpå basisten i ett annars opolistiskt skatepunkband känner att han mellan två av låtarna på konserten helt oprovocerat måste påpeka att "Diaoyutai tillhör helt klart Kina!" Varpå vi glömmer korruptionen och ojämlikheten för en stund, och förenar oss i hatet mot de där jävlarna på andra sidan vattnet. 

 

Det är en del av bilden. Den andra delen är min föreläsare som pratade om de våldsamma protesterna som ett "tydligt tecken på hur lågt vårt folk har sjunkit". Det är Lulu som undrar vad det är för fel på folk, och konstaterar att om det fortsätter så här så flyttar hon utomlands och slutar vara kines. Det är Xiaohui som menar att alla som har lite innanför pannbenet sköter sina egna liv och låter bli att härja över saker som överhuvudtaget inte påverkar dem själva. Det är miljontals människor som förvirrat betraktar förödelsen och lite försiktigt försöker påpeka att det ju är kineser som jobbar i de japanska butikerna i Kina, kineser som äger de där japanska bilarna som står parkerade i Beijing, att folk i själva verket bara förstör för de sina. Det är alla de som suckande konstaterar att väldigt många gick på det, det där om att det är Japan som är Kinas problem, och inte Kina.