Mutianyu: muren
Avslutade nationaldagslovet (för tre veckor sedan) med en märklig helg utanför stan, i Beigoucun där Lillys kompis Jonathans föräldrar har ett fritidshus modell lyvxilla. Jonathan själv kallar föräldrarna "corporate scumbags" och var synnerligen aktiv i Occupy Wall Street förra åre; han är en arg människa. Ytterligare en Jonathan var där, en ständigt leende mild person som jobbar med något slags företagsutbildningar. De två Jonathan och Lilly känner varandra genom en judisk församling (/organisation?) i Beijing. Lillys kurskamrat Sarah var också med.
Vi lagade en massa mat, drack en del vin, satt ute på terrassen vid eldstaden (där Sarah trixat fram en eld) halva natten, samt vandrade/klättrade upp till muren (ja, den muren). På lördagskvällen kom den andra Jonathans kompis Lucy förbi, i sällskap med en tibetansk munk som hon träffat på lamatemplet och agerade Beijingguide åt under helgen. Han var inte vilken sorts munk som helst dock, utan en Levande Buddha, vilket man utan att kunna en massa om buddhism förstår är något utöver det vanliga. Han var ganska blyg, men svarade snällt på alla våra frågor på knackig kinesiska. Aldrig i hela mitt liv har jag träffat någon vuxen människa som vetat så lite om världen, för honom fanns bara den lilla delen av Sichuan (en tibetansk del), templet där han bor, meditationen, bönerna. Jag kan inte ens föreställa mig hur han upplevde Beijing, och att äta middag med fyra amerikaner och en svenska i ett överdimensionerat rikemanshus. Det var nog ännu konstigare för honom än det var för oss att ha en milt leende munk i mörkröd kåpa vid middagsbordet. Och det var ganska konstigt, tro mig.
Vi lagade en massa mat, drack en del vin, satt ute på terrassen vid eldstaden (där Sarah trixat fram en eld) halva natten, samt vandrade/klättrade upp till muren (ja, den muren). På lördagskvällen kom den andra Jonathans kompis Lucy förbi, i sällskap med en tibetansk munk som hon träffat på lamatemplet och agerade Beijingguide åt under helgen. Han var inte vilken sorts munk som helst dock, utan en Levande Buddha, vilket man utan att kunna en massa om buddhism förstår är något utöver det vanliga. Han var ganska blyg, men svarade snällt på alla våra frågor på knackig kinesiska. Aldrig i hela mitt liv har jag träffat någon vuxen människa som vetat så lite om världen, för honom fanns bara den lilla delen av Sichuan (en tibetansk del), templet där han bor, meditationen, bönerna. Jag kan inte ens föreställa mig hur han upplevde Beijing, och att äta middag med fyra amerikaner och en svenska i ett överdimensionerat rikemanshus. Det var nog ännu konstigare för honom än det var för oss att ha en milt leende munk i mörkröd kåpa vid middagsbordet. Och det var ganska konstigt, tro mig.
Hur som helst, några bilder:
I byn Beigoucun.
Man anar en mur.
Framme! Efter ett par timmar dramatisk klättring bland buskar och träd.
Sarah, Jonathan, Lilly, Jonathan.
Paus.
Mutianyu.
Kommentarer
Postat av: Sanna
Tja du råkar då ut för de märkligaste sakerna.
Trackback
