Fackman

din skugga mot väggen
de kantiga händerna omlindade av sladdar och skarv
jag älskar dina strumpor mot golvet
så trampa mig försiktigt, stå
på tårna och upp för det du tror
jag ankrar dig, ihoprullad
runt jeansbenen
ett ankare för framtida stormar och nutida
med huvudet sömnigt mot din fot


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0