sharlan

Förra året åkte jag ner till Linköping för att jag förbannad och uppgiven och bara behövde komma bort från alltihop. Från dunklet i lägenheten i Sätra och allt argt som satt i väggarna redan då. I år ska jag åka dit för att jag vill åka dit. För att jag vill dansa och dricka vin och lyssna på ljuv och röjig musik. Det går framåt. Det tycks gå framåt.

Mumford And Sons, alltså. Som om det fortfarande vore sommar. Som om det vore sommarnatt, så sent att det blivit tidigt. Som om det blivit så sent att det ljusnat nästan helt. Som om det blivit lite för varmt under täcket, men svårt att släppa taget ändå. Som om det vore sommar.

En eller två eller åtta saker för mycket att göra just nu. Jag är uppjagad, med hjärnan på vinglande högvarv. Glömmer att vattna blommorna i fönstret, och soffbordet syns knappt för allt skräp och alla böcker jag strött ut och inte orkar ta rätt på. 

Dragspelet ropar på mig i hörnet. Ska bara läsa en riksdagsmotion till först. Ska bara få rätsida på allt först.