sharlan

Prestigematchen i fotboll slutade olyckligtvis 1-0 till Vasamuseet. Kämpaglöden var det dock inget fel på, och de två stiligaste stadshusguiderna visade sig vara ännu stiligare i shorts och t-shirt. I morgon är det åter till det vi egentligen ska syssla med, det där med turisterna och så. Prata främmande språk och så. Det var lite fint i onsdags, när jag stod i blå hallen och såg mig omkring och hörde Johan prata engelska, Eric spanska, Jonathan ryska, Anna tyska och Therese italienska. Som om vi vore en liten familj, och jag stod och myste av stolthet över hur bra de andra är.

Det blir mörkare, men solnedgångarna är fortfarande bedövande vackra över Täby centrum. Jag hävdar gärna att jag inte är någon materialist, men det är skönt att vara tillbaka i lägenheten, bland mina böcker, mina skivor, mina vykort på väggen. Mitt dragspel i hörnet, min oreda och mina dammråttor. 

Tydligen är det inte bara jag som velat ha Fotografiskas reklamaffischer för Mapplethorpe-utställningen, de med Horses-omslaget på. De sattes upp för kanske fem dagar sedan, och nu är varenda en stulen. Fan att jag väntade, nu hann någon annan före vid varenda tunnelbanestation. Man ska aldrig vänta till senare.

Läser i tidningen om det enorma scoutlägret i Skåne; det hålls tydligen vid Rinkabyfältet, där de baltiska legionärerna satt inspärrade 1945, det som jag nyss läste om i Legionärerna (bra bok trots det tveksamma brevet till ordförande Mao). Hur saker alltid kolliderar.