steg som utslängda ur tiden

i mitt huvud gifter ni
oss gång på gång på rad
och mina kronor är de blomsterkronor
jag sett bilderna bära
i ett inte så avlägset då

i mitt huvud hörs det sjunga
alla mollmarscher och en
vals utan slut
med steg som utslängda ur tiden
tvärs över heden vi kallar hem
och det tillbaka vi vänder oss efter


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0