Postludium
Vad kan jag säga?
Jag hade slutat att trampa på K-brunnarna.
Jag hade slutat att önska om oss när en ögonfrans föll, eller en stjärna.
Jag drömde om allt utom dig på nätterna.
Jag kysste dig bara i nacken.
Jag blev jag, bara jag, aldrig vi.
Jag saknade dig nästan inte, bara saknade mig själv i ditt sällskap.
Jag hade slutat att trampa på K-brunnarna.
Jag hade slutat att önska om oss när en ögonfrans föll, eller en stjärna.
Jag drömde om allt utom dig på nätterna.
Jag kysste dig bara i nacken.
Jag blev jag, bara jag, aldrig vi.
Jag saknade dig nästan inte, bara saknade mig själv i ditt sällskap.
Kommentarer
Trackback
