sharlan

Jag är förkyld, kanske inte febrig längre, men frusen och risig. Har sovit alldeles för länge på sistone, att ta sig upp strax efter elva idag kändes som att vara uppe ganska tidigt. Vrider och vänder på CSN-papper, läser igenom grammatikanteckningarna, insåg precis att jag än en gång glömt krönikan (jag glömmer och kommer på, glömmer och kommer på), ett förfärat det var ju DET jag skulle göra idag, också. Aj då.

Att leta lägenhet i Stockholm är ett elände. Vi tittade på en liten lägenhet i Åkersberga igår, men hade inte riktigt insett hur långt bort Åkersberga ligger. Jing skrattade åt vår evighetslånga bussfärd, jag var mest sjuk och sur, fräste "det är inte roligt!", fast det nästan var lite roligt. Ikväll ska jag skicka Marie och Jing för att titta på en lägenhet på Brommaplan. Själv ska jag på föreläsning. Det är inspirerande att plugga igen, upplyftande. Språkvetenskapliga elementa-delen är klar på ett par veckor, sedan ska jag tjata mig in i både kinesiska 1 och kinesiska 3.

Kaffe. Och chokladkakorna Sanna köpte åt mig. Fryser lite. Kollar Blocket en gång i halvtimmen. Laga mat? Handla mat. Och så krönikan. Krö-ni-kan. Egentligen har jag ingenting att säga om någonting just nu.

Igår natt, framåt klockan två, började jag plötsligt sakna Beijing. Gatorna, parkerna, restaurangerna, övergångsställena, bussarna, människorna. Oljudet. Energin.