刘晓波
Upprymd stämning rådde på kinesiska fakulteten i förmiddags, Irmy kikade in i vårt klassrum och meddelade vem som fått fredspriset. Och det är säkert bra. Kina spärrade visserligen CNN och tog bort sökorden "Liu Xiaobo" på nätet, men ändå. Kanske får de lite riktig press på sig nu. Det blir intressant att se vad som händer. Det är säkert en bra grej. Men vi kan säga som så att jag är glad att jag inte är Liu Xiaobo just nu, och sitter i ett kinesiskt fängelse. Jag hoppas att han tar sig helskinnad ur det här. Jag hoppas nästan att Kina helt enkelt landsförvisar honom, det vore nog skonsammast för alla parter på något vis.
Jag och Marie var på Fenix igår och lyssnade på Maria Sveland och Mian Lodalen, som ju är aktuella med varsin ny bok. Det var synnerligen inspirerande, med två smarta, pålästa och roliga (i synnerhet Mian) människor. Ska glida förbi Skärholmens bibliotek imorgon och se om Tiger finns att låna. Jag har precis läst ut Sofi Oksanens Stalins kossor, och förstår vad hajpen är om. Boken får dock Visit Estonia-reklamen på tunnelbanan att skava lite. "Kom till Estland - här är kulturen bevarad". Säkerligen, men inte bara.
Angående litteraturpristagaren har jag inget att säga. Men Mian Lodalen dömde ut honom som "en till kåt nyliberal gubbe".
Gårdagen bjöd för övrigt på en mystisk upplevelse i form av ett gympapass. Eller, gympan i sig var inte mystisk, den var ganska standardtråkig. Men karln som ledde passet (det var ju i sig en upplevelse, ett gympapass som leds av en man! bryta mot könsroller yay!) måste ha en mycket speciell musiksmak. Spellistan bestod av bland annat A-teens, California blue, E-type, signaturmelodin till Monty Python (jag bara väntade på att bli tillplattad av en enorm fot), och sist men inte minst Amish Paradise med Weird Al Yankovich. Jag var så upptagen med att fnissa åt texten att jag knappt märkte hur jobbigt det är att göra armhävningar (jag känner dock idag, hur jobbigt det var igår).
Jag gillar vego-lunchen på Gröna Villan. Och jag ogillar den här tystnaden. Imorgon åker jag en vända till Linköping och ignorerar alltihop.
Jag och Marie var på Fenix igår och lyssnade på Maria Sveland och Mian Lodalen, som ju är aktuella med varsin ny bok. Det var synnerligen inspirerande, med två smarta, pålästa och roliga (i synnerhet Mian) människor. Ska glida förbi Skärholmens bibliotek imorgon och se om Tiger finns att låna. Jag har precis läst ut Sofi Oksanens Stalins kossor, och förstår vad hajpen är om. Boken får dock Visit Estonia-reklamen på tunnelbanan att skava lite. "Kom till Estland - här är kulturen bevarad". Säkerligen, men inte bara.
Angående litteraturpristagaren har jag inget att säga. Men Mian Lodalen dömde ut honom som "en till kåt nyliberal gubbe".
Gårdagen bjöd för övrigt på en mystisk upplevelse i form av ett gympapass. Eller, gympan i sig var inte mystisk, den var ganska standardtråkig. Men karln som ledde passet (det var ju i sig en upplevelse, ett gympapass som leds av en man! bryta mot könsroller yay!) måste ha en mycket speciell musiksmak. Spellistan bestod av bland annat A-teens, California blue, E-type, signaturmelodin till Monty Python (jag bara väntade på att bli tillplattad av en enorm fot), och sist men inte minst Amish Paradise med Weird Al Yankovich. Jag var så upptagen med att fnissa åt texten att jag knappt märkte hur jobbigt det är att göra armhävningar (jag känner dock idag, hur jobbigt det var igår).
Jag gillar vego-lunchen på Gröna Villan. Och jag ogillar den här tystnaden. Imorgon åker jag en vända till Linköping och ignorerar alltihop.
Kommentarer
Postat av: Sanna
Ah... Amish Paradise, en klassiker som aldrig går ur tiden. Jag borde prova att träna till den... Vi har förövrigt tittat på film om leksaksfabriksarbetares villkor i Kina idag. Myspys.
Trackback
