Bomber och granater
Det är gratis inträde på Armémuseum på tisdagar efter klockan fem. Så jag släpade med mig Jing och Sanna dit. Rent spontant känns ett armémuseum som det sista jag skulle vilja besöka, men jag hade samtidigt läst att de har en utställning om atombomben, och den ville jag se. Men först gick vi igenom den fasta utställningen, med allt från krigande schimpanser till trettioåriga kriget till beredskapstiden. Riktigt intressant, med mycket historia och lite vapen. Fick även lära oss ett och annat om den skrattretande göticismen, att soldaternas dagliga spritranson byttes ut mot kaffe i slutet av artonhundratalet, och att kvinnliga militärer köper sina underkläder och skor själva, vilka ersätts mot kvitto. Blandat med Raoul Wallenberg, Karl XII och Vietnam.
Så länge det rör sig om stormaktstid och annat kan man hålla krigens vedervärdigheter på armlängds avstånd, men utställningen "No more wars", om bombningarna av Hiroshima och Nagasaki fick mig nästan att börja gråta. Ganska liten, ganska enkel, med skyltar som steg för steg gick igenom vad som egentligen händer vid en kärnvapenexplosion, och vad följderna blir. Brända, deformerade papper och porslinsföremål stod som bevis, liksom bilder av illa åtgångna människor. Drog mig till minnes allt det galna som stod i Om jag så måste resa till Los Alamos. Hur man egentligen tillverkade bomberna för att hålla Tyskland på plats, och när Tyskland sedan föll så släppte man dem över Japan mest för att få prova dem lite. Hur man liksom sparade dessa två städer lite extra, för att man skulle kunna se den fulla effekten. Hur det, när man för första gången provsprängde i öknen i New Mexico, fanns några i forskarteamet som på allvar oroade sig för att det skulle sätta atmosfären i brand. Tänk den tanken, nu provspränger vi den här, The Gadget, och det kanske är slutet på allting. Men vi provar, bara för att vi kan. Dessa fartblinda tekniknördar som drevs fram av gud vet vad, av något slags skyldighet gentemot Vetenskapen, allt som går att göra måste göra. Man måste prova, en gång. Eller tre.
Samtidigt vet jag att det var dessa två bomber som slutligen tvingade Japan att lämna Kina. Vid det laget hade de arbetat sig långt ned i landet, och hade det inte varit för amerikanerna så hade de kanske lyckas ta över alltihop. Och då hade man inte haft någon kommunistregeringen, man hade kanske inte ens haft ett Kina idag. Undrar hur mitt liv hade sett ut då, om det inte funnits några atombomber. Märklig tanke.
Så länge det rör sig om stormaktstid och annat kan man hålla krigens vedervärdigheter på armlängds avstånd, men utställningen "No more wars", om bombningarna av Hiroshima och Nagasaki fick mig nästan att börja gråta. Ganska liten, ganska enkel, med skyltar som steg för steg gick igenom vad som egentligen händer vid en kärnvapenexplosion, och vad följderna blir. Brända, deformerade papper och porslinsföremål stod som bevis, liksom bilder av illa åtgångna människor. Drog mig till minnes allt det galna som stod i Om jag så måste resa till Los Alamos. Hur man egentligen tillverkade bomberna för att hålla Tyskland på plats, och när Tyskland sedan föll så släppte man dem över Japan mest för att få prova dem lite. Hur man liksom sparade dessa två städer lite extra, för att man skulle kunna se den fulla effekten. Hur det, när man för första gången provsprängde i öknen i New Mexico, fanns några i forskarteamet som på allvar oroade sig för att det skulle sätta atmosfären i brand. Tänk den tanken, nu provspränger vi den här, The Gadget, och det kanske är slutet på allting. Men vi provar, bara för att vi kan. Dessa fartblinda tekniknördar som drevs fram av gud vet vad, av något slags skyldighet gentemot Vetenskapen, allt som går att göra måste göra. Man måste prova, en gång. Eller tre.
Samtidigt vet jag att det var dessa två bomber som slutligen tvingade Japan att lämna Kina. Vid det laget hade de arbetat sig långt ned i landet, och hade det inte varit för amerikanerna så hade de kanske lyckas ta över alltihop. Och då hade man inte haft någon kommunistregeringen, man hade kanske inte ens haft ett Kina idag. Undrar hur mitt liv hade sett ut då, om det inte funnits några atombomber. Märklig tanke.
Kommentarer
Trackback
