sharlan

Vi såg på film igår, en film i vilken det fanns en sådan där överdrivet välinredd, smakfull lägenhet. Vita väggar, sparsamt möblerat, några stora krukväxter, en massa bokhyllor, ett stort fönster. Jag sa att jag också vill ha en lägenhet med ett så där stort fönster. Jing sa att han ville ha hela den där lägenheten. Men det är ju för vitt, sa jag. För tomt. I sådana där lägenheter törs man inte röra sig, det känns som att ingen bor där. Mjo, fast för rörigt är ju inte bra det heller, sa Jing och tittade sig menande omkring. Jag insåg plötsligt vilken jävla röra den här lägenheten förvandlats till sedan jag flyttat in. Tidigare var högen med kläder på soffan det enda som inte var fint organiserat och genomtänkt. Nu är symmetrin och ordningen bruten, det ligger böcker och kläder och skivor överallt.
Så nu skämsstädar jag lite medan Jing är på jobbet. 

Och så Loretta Lynn och förmiddagskaffe. Efter lunch ska jag hänga med blivande Lunda-bon Keke. Lektionerna ikväll och imorgon kväll blir mina allra här i Beijing. Allt är det allra sista nu, säger hejdå till folk en efter en. Så är det och så blir det.

(och plötsligt förstår jag precis varför han vågar)