Längtan

(Bingsjö var fint, es04 är fina, lägenheten var över förväntan, Ashi ljuvligt söt i hatt.)

Fjärde dagen hemma, njuter av tystnad och grönska, men saknar honom så att det gör ont. Han låter så ledsen när han ringer, låter ensam och uppgiven. Vi säger "men snart ses vi ju!" fast vi egentligen inte vet säkert. Tittar på bilderna i kameran igen och igen och igen, och börjar så smått förstå vad Utan dina andetag handlar om. Vi sjöng den om och om igen i lilla rummet bredvid musiksalen på högstadiet, men vi hade ingen aning om hur sådant känns. Nu tror jag mig veta. Det känns förjävligt. Snälla migrationsverket, skynda er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0