sharlan

Jag brukar, mest av lättja, undvika att på allvar prata politik med kineser. Eller, inte av lättja, men för att det bara brukar leda till helt hopplösa diskussioner som inte gör någon glad. Men så kom jag och Zhang Xu av någon outgrundlig anledning in på det mycket känsliga ämnet Tibet, med påföljande vild strid om vad som egentligen är sant och falskt, vilket är tämligen meningslöst att diskutera när ingen av oss varit i Tibet. Jag hävdade ändå att det är ett problem att kinesiska regeringen så desperat försöker göra alla i landet till kineser (hankineser), försöker tränga undan tibetansk kultur, religion och det tibetanska språket. Zhang Xu slog det helt ifrån sig, sa att det överhuvudtaget inte var sant, att det var västerländsk propaganda. Jag antydde att han nog blivit mer utsatt för propaganda i sina dagar än vad jag har, och att kinesiska regeringen självklart vill att folk ska tro att allt är frid och fröjd, och att tibetanerna är nöjda och glada. 
Han är förvisso en väldigt öppensinnad människa, med bättre koll på världen utanför än de flesta kineser jag träffat; och jag är inte den som tror att Tibet var något slags paradis innan kineserna tog över, det finns två sidor även i den här frågan. Ändå fastnar diskussionen helt. Han kommer dragande med ett "men du förstår inte Kina", och det är till viss del sant, men han inser heller inte vidden av hur lurad den kinesiska befolkningen är, på alla sätt och vis. Åren av kontroll har gjort folk rutiga i huvudet, och Mao-årens politiska hysteri har liksom slagit tillbaka i en total apati, där ingen har något större perspektiv på saker; man sköter sig själv och låter landet ånga vidare, om det går uppåt eller nedåt kommer man inte att märka förrän det är för sent. 
Visst kan man hävda att västerlänningar inte förstår Kina, inte kan Kina, men jag har trots allt större anledning att tro på vad DN skriver om läget i Tibet än att tro på vad som sägs på CCTV. Zhang Xu tror kanske inte heller på allt som sägs på CCTV, men det är ändå här någonstans som diskussionerna fastnar och blir meningslösa. I det faktum att vi kommer från helt olika verkligheter. Jag tycker att han är naiv, han tycker att jag är fördömande. Och så blir vi upprörda och kommer ingenvart. Därför undviker jag att prata politik i Kina.


Hej monsterutläggning. Hur som helst blev vi vänner igen och åkte till Ikea. Efter att suttit där i en halvtimme och druckit kaffe frågar han plötsligt: "Var kommer Ikea ifrån? Är det koreanskt?" Mm, det är därför jag ska hit och köpa Leksandsbröd, och det är därför jag har gått och översatt de svenska möbelnamnen åt dig. Listigt, grabben. Jag köpte hur som helst mitt Leksandsbröd, och pepparkakor och Daim och kaviar. Varför säljer de inte Bregott, dock?

Sedan åkte vi till Guijie och åt groda, kanske heter det oxgroda på svenska? (bullfrog?). Smakade som en hybrid mellan fisk och kyckling. Ganska gott.