sharlan

Fredagskväll hos Olle och Shumin. Framåt tolv vill Olle skjuta fyrverkerier, det är ju nyår imorgon. Så vi går ner för trappan, under bommen vid infarten till området, ut på gatan. Det finns, som i många andra lite dyrare kinesiska områden, staket runt hela alltihop, och en vakt vid ingången. Han tittar lite förvirrat på oss, trött säkert. Olle börjar tejpa fast en fyrverkeripjäs på en lyktstolpe, och Shumin tänder några tomteblossaktiga saker. Fyrverkeripjäsen får åtminstone fem billarm att börja tjuta. Sedan ställer vi en låda av okänd sort på vägen, tänder den, den smäller inte, men fräser och lyser hur länge som helst. Vakten kommer ut ur sin lilla kur, och jag tänker att nu jävlar får vi skäll. Men han flinar bara, försvinner in i kuren igen, och kommer sedan ut med en egen fyrverkerilåda, dubbelt så stor som den vi nyss bränt av. "Ni får tända!" säger han. "Jag törs inte." Han ska ju sitta där och leka ansvarig, säkert borde han ha skällt på oss, men han tycker givetvis att det är lika roligt med fyrverkerier och smatterband som alla andra kinesiska män. Nöjda står vi fyra och tittar på de många explosionerna mellan husen, och ytterligare tio bilar börjar tjuta. Vaktkillen gör tummen upp och går tillbaka till sin kur. Somnar säkert.