sharlan

Men jag kan säga att det rådde ett slags tryckt stämning på tunnelbanan idag. Något lite dämpat, aningen oroat, rädsla är att ta i, men något var det. Det känns som att vår sverigebild slås sönder bit för bit. Vi var ju inte som resten av Europa, vi var ju lite bättre, lite tryggare, lite tolerantare. Eller inte. Här ligger nu en söndersprängd man på Bryggargatan, är det tänkt att vi ska vara rädda? Kanske borde jag vara rädd, men jag är bara förvirrad. Lite uppgiven, kanske, lite arg. Vem orkar egentligen ta in vad det betyder? M gick och köpte en till drink när vi fick höra talas om det på KMH-festen, sa att "om jag ska dö ikväll så ska jag fan vara dyng", och kanske är det allt man kan göra.