sharlan

Den hetsiga väntan medan rytmen byggs upp, takt för takt och slag för slag. Snart kommer slingan, kommer rösten, kommer kören. Det är tryggt att veta att det kommer. Jag borde vila trygg i vetskapen att allt är som det ska, efter vers kommer refräng. Men jag sugs med av den hetsiga väntan, av rytmen som lovar festivalsommar och festivalrädsla. Den påminner om ett vardagsrum långt borta, där två vackra pojkar sträckte ut sig i sin vackerhet; den ene rökte gräs, den andre inte. Kontrollera dig själv, ta bara vad du behöver av det. Jag slängde hungriga blickar omkring mig och absolut inget hände. Och händelselösheten följer med mig som en uttråkad skugga, här är den i sin fulla fula intighet, tätt bakom mig, andas mig i nacken. För när en slinga läggs ovanpå rytmerna vill jag vara där, vill jag kasta mig in i det dagsfärska, kvällskåta, nattgamla. Jag vet inte varför det påminner mig om de två pojkarna, den ene mörk, den andre mörkare, båda med ögon, smak och accenter. De spelade inte den låten, de spelade hundra andra låtar. Kanske kändes det festivalsommar festivalrädsla även då, så som låten känns här och nu. Jag tittade hungrigast på den ene, och undrade varför den andre inte rökte gräs. Så högt där ovanför utsträckta i sofforna, jag så långt ivägknuffad, bortslarvad. Kontrollera dig själv, ta bara vad du behöver av det. Och de vet att jag är kontroll. Gräsångor, gintonic, hemlängtan till trots, jag är kontrollen och lugnet och det vet vi. Så blir jag händelselöshetens och intighetens. Så är de utsträckta, vackra och med tankar bakom pannbenet. Om något händer vet vi ännu inte.