MJ

Jag är hemma från Berlin, och det finns inte mycket att säga om det. Tillbaka till stickning, kinesiska tv-serier och hårt bröd. På tisdag åker jag till Äppelbo och dricker whisky. Snart åker jag till Stockholm och fixar kinesiskt visum för våren. Saknar Qingdao-folket lite redan, fast jag träffade dem nyss. Laura och Sören började yra om komma hit i januari, jag hoppas att det blir av, även om jag tvivlar på det. Om inte annat verkar det som att nästan alla (utom Sören) kommer att vara i Kina i mars-april. Då ses vi, och dansar på Le Bang.

Av någon anledning tänker jag på dagen då Michael Jackson dog. Jag har aldrig lyssnat på Michael Jackson, egentligen. Ändå kändes det så konstigt när han dog, och hela dagen ramades in av den tanken. Jag kommer ihåg praktiskt allt som hände den dagen, för att varje händelse kan kopplas till den hädangångne popstjärnan. Mitt på dagen träffade jag Liu Bing för sista gången. Vi åt lunch med en av hennes kompisar på en Sichuan-restaurang. Det första hon sa när vi träffades var "MICHAEL JACKSON ÄR DÖD!" och jag trodde henne inte riktigt. På kvällen åkte jag och Vicky hem till Patrick. Laura och Sören kom också dit, och Patrick lagade mat åt oss. Jag frågade Sören om han också hört att Michael Jackson dött, och det hade han. Vi drack vår sedvanliga Tsingtao-öl och skålade för the late Jacko. Efter middagen åkte vi till Hausbrandt Café och drack mer öl på deras uteservering (trots att det regnade). När det var dags att gå till Le Bang blev jag ivägsläpad av Bernardino som hade ärenden att uträtta och var övertygad om att han inte skulle hitta till Le Bang om inte jag följde med och agerade vägvisare. Därav missade jag Michael Jackson-medleyt som tydligen spelades där. Le Bang var segt, folk ville vidare till Jazz Corner. Jag och Sören vägrade, och gick och sjöng karaoke istället. Han var jättefull, jag nästan nykter. Vi sjöng Billy Jean och Thriller. Framåt fyra gick vi hem, och utanför Freeman stod en liten whiteboard-tavla med orden "In memory of MJ, king of pop". Om inte MJ gått och dött just denna dag hade jag nog inte kommit ihåg mycket av den, åtminstone inte kunnat placera det som hände under en och samma dag. Men nu gick han och dog, och dagen blev alldeles tydlig, liksom inramad. Konstigt, det där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0